Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
ANNANDAG PINGST
vorden människa i syfte just att frälsa det som annars är
förloradt.
Detta är nu det stora, gripande allvaret.
Men antag, att du böjer dig under sanningens dom! Det
skulle bland dem som läsa eller höra mina ord kunna finnas
någon, som tagit det så allvarligt, för att säga hårdt, med Guds
dom, att det är, såsom funnes det intet annat än dorn för dig.
Allt, allt dömer dig. Måhända till och med korset, frälsningens
stora tecken, dömer dig. Du ser dig själf såsom medskyldig till
detta det största af alla brott, den rättfärdiges korsfästelse. Jag
minnes väl drinkaren för omkring 25 år sedan på ön i
Blekingeskären, som blifvit träffad af sanningens udd och i sin bön om
förbarmande sade till den korsfäste: »Jag har drifvit in spikarna
i dina händer och fötter, och du skulle kunna förlåta mig?»
Måhända känner du någonting liknande.
Ack, lyssna, lyssna då: »Så älskade Gud världen, att han
utgaf sin enfödde son, på det att hvar och en som tror på honom
skall icke förgås, utan hafva evigt lif. Ty icke sände Gud sin
son i världen för att döma världen, utan for att världen skulle
blifva frälst genom honom. Den som tror på honom, han blifver
icke dömd!» Så», ja, så verkligt, så rikt, så djupt älskade Gud
världen. Du måste söka att stanna inför Guds stora kärlek. »Så»,
ja, »så älskade Gud världen, att han utgaf sin enfödde son».
Hvilken stor gåfva, som gafs oss från himmelen! Och huru
dyrbar var han icke för Guds hjärta! Och ändock, han skonade
honom icke, utan utgaf honom för oss alla.
Och »han som icke har skonat sin egen son, utan utgifvit
honom for oss alla, huru skulle han kunna annat än också skänka
oss allt med honom» (Rom. 8: 32)? Hvar och en som tror på
honom skall »icke förgås», utan »hafva evigt lif». Det är stort
att icke behöfva förgås. Det är stort, när synden är borttagen och
icke längre trycker nedåt, nedåt mot det eviga mörkret med dess
gråt och tandagnisslan, ned i förtappelsen. Men det är ännu
mycket större att »hafva evigt lif», så stort, att det är mycket
svårt att fatta innebörden däri. Tänk dock rätt på detta: att
vara delaktig af Guds eget lif, en gång i härligaste fullhet, men
redan nu i begynnelse, en visserligen i jämförelse med hvad som
skall blifva mycket svag och ändock verklig lifsbegynnelse, en
verklig utgångspunkt för växande lif! Öch lif är ju kraft. Detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
