Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TREFALDIGHETSSöNDAG
179
Det hade han också visat, då han drog sig undan den hyllande
folkskaran, som efter undret med bröden och fiskarna tänkte
komma och med våld göra honom till konung. Om den säregna
arten af sitt konungarike hade han på ett gripande sätt vittnat i sin
bön inför lärjungarna den sista aftonen: »Du har gifvit honom
makt öfver allt kött, för att han skall gifva evigt lif åt alla dem
som du har gifvit åt honom. Och detta är evigt lif, att de känna
dig, den ende sanne Guden, och den du har sändt, Jesus Kristus»
(Joh. 17: 2, 3).
Hans konungsliga bud till lärjungarna på berget i Galileen
är därför också detta: »Gån fördenskull ut och gören alla folk till
lärjungar, döpande dem i Faderns och Sonens och den helige
Andes namn, lärande dem att hålla allt hvad jag har befallt eder.»
Hvilka vida konungatankar och hvilket konungsligt anspråk
komma icke till synes i de orden! »Alla folk», säger han ju, alla
folk på den vida jorden, intet undantaget. Han är uppenbarligen
en konung vidfamne i sanning. Han nöjer sig icke med litet.
Han vill famna vidt mer än någon annan. Det synes vara
en omättlig härsklystnad hos honom. Å nej, men ett
omättligt begär att få gifva, gifva ingenting mindre än evigt
lif åt så många som möjligt, gifva den välsignelse i alla olika
riktningar, som ligger innesluten i sant lärjungaskap hos honom,
i medborgarrätten i hans rike. Ett omättligt begär att gifva af
sin stora, rika, mångfaldiga, i sanning konungsliga nåd. Ty han
har makt här på jorden att förlåta synder. Det vet han, och
denna hans makt har fått sin underbara besegling genom
uppståndelsen. En innerlig lust att gifva af sin sanning. Han är ju
sanningen själf, har icke blott att såsom andra meddela en eller
annan sanning.
Det är öfver tusen år, sedan Jesu konungaanspråk först
gjordes gällande bland oss här uppe i norden, sedan hans konungsligt
rika erbjudande först gafs till känna här. Ansgar, den frankiske
munken, välsignad i åminnelse, var hans första härold; han blef
Nordens apostel. Då bestämde sig vårt folk, säkerligen efter många
rådslag, hvari det pekade än hit och än dit, för Jesu ord och lära
eller, om vi så skulle uttrycka det, för hans skola; det blef en
hans lärjunge.
Och vi enskilda, vi ha ju, åtminstone de ojämförligt flesta,
fått Jesu namn ända från första begynnelsen af vårt lif förbundet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>