Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184 FÖRSTA SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHETSSÖNDAG
på den andres begäran talade i liknelse, den rike kornbonden,
såsom vi bruka kalla honom. Hur uttrycksfullt är icke det ord,
som lägges honom i munnen: »all min gröda och allt mitt goda»!
Han hade ingen tanke på den som hade gifvit honom den
ymniga skörden. Hufvudsaken för honom var det, att han likasom
hade trygghet »för många år» och därtill medel att njuta af lifvet,
så mycket ban förmådde. »Kära själ, du har mycket godt
förvaradt för många år; gif dig nu ro, ät, drick och var glad», det
var hans valspråk. Han hade ingen tanke på människors möjliga
behof af hans hjälp och bistånd. Det var endast »han själf»;
ingen annan, ingen mer var det fråga om.
Vi skulle också kunna tillägga: ban var materialist, mannen,
om hvilken vi af ålder hört talas just denna söndag, den där
rike mannen, som klädde sig i purpur och fint linne och lefde
hvar dag i glädje och prakt, men icke bekymrade sig en smula
om Lasarus, som låg vid hans port, full af sår, och åstundade
att få stilla sin hunger med hvad som kunde falla ifrån den
rike mannens bord (Luk. 16: 19 ff.). Han var af alldeles
samma skrot och korn som mannen i folkhopen och den rike
kornbonden.
Men materialismen är något ganska naturligt för hvar och
en af oss. Det synliga, det för de yttre sinnena påtagliga ligger
oss af naturen närmare än det osynliga. Det finnes också en
stor skara materialister äfven nu, alldeles såsom då. Någon
återgång till det ideella kan nog skönjas, och det må vi med
tacksamhet och glädje lägga märke till. Men materialistsläktet
är långt ifrån utdödt. Det är helt visst trots allt ännu i
majoritet. Det kan väl icke ens förnekas, att många äro betydligt
nedsjunkna i materialism. Hela vetenskapliga system äro ju
sedan årtionden tillbaka byggda på den grunden. Hela
folkrörelser hafva ju också sedan länge detta till både utgångspunkt
och medel och mål. Till och med religionen påstås ju bero på
ekonomiska faktorer. Många enskilda ha det också praktiskt
så: att förvärfva eller att njuta eller bådadera allra helst, det
är lifvet.
Materialismen kan också vara inhöljd i en yttre
gudsfruktans mantel, och den är icke bättre för det, tvärtom. Då är den
rätt vederstygglig. Jesus talade om Gud och Mamon en gång,
och då tillägges det: »Allt detta hörde nu fariséerna, som voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
