Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TREDJE SÖNDAGEN EFTER TREFALD1GHETSSÖNDAG 195
kanske rätt långt bort. Färden gick så småningom bort
likasom station efter station, mil efter mil, mer eller mindre fort.
Och så blef din rikedom* förslösad, ditt barndomsarf förskingradt.
Du förfor din förmögenhet. Och så står du där nu, ruinerad,
med förluster, som synas oersättliga och väl delvis också äro det.
Är det öfverdåd,.som gjort det, ungdomligt öfvermod, som sträckt
sig eller fullföljt sitt verk ända in i den mognare åldern, eller
högfärd eller falskt frihetsbegär?
Jag har sett icke så få, som äfven i det yttre bära tydliga,
sorgliga spår däraf. Andra hålla sig visserligen bättre uppe
inför andra, men det är i grunden fullkomligt detsamma. Det
inre är ödelagdt, andens lif, själens lif.
Nu en fråga till: har du börjat känna dig fattig? Jag har
hört icke så få unga män bikta något sådant för mig i stilla
samtalsstunder, och det har skett under djup suckan. Sanningen,
en gång insedd och kanske äfven till en del behjärtad och åtlydd,
har blifvit offrad i egna tankars öfvermod och alltillräcklighet.
Det goda samvetet har blifvit offradt i falsk frihet och
lössläppt-het.
Det är ingen behållning af ett lif i köttet. Det är idel
förluster, stora, kännbara förluster. O, så tomt det förnimmes till
slut, så armt och fattigt! Det återstår en gapande brist på allt,
som gör lifvet verkligt vardt att lefva. Däraf många själfmord.
Och så skamkänslan, själfföraktet, den skam, det förakt, som
säkert är allra svårast att bära! Icke menade man så ifrån början.
Naturligtvis icke. Men det gick så i alla fall. Icke anade man
det. Naturligtvis icke. Men det blef i alla händelser så. Och
nu är det tyvärr så. Det är ett ofrånkomligt faktum.
Om du känner något af detta, så står du vid en mycket viktig
punkt i ditt lif just nu. »Då kom han till besinning», säges det
om sonen i vårt ord i dag, eller: »då kom han till sig själf», såsom
det bokstafligen heter. Han kom att ställa sig inför hvad han
nu blifvit och hvad han i jämförelse därmed bort blifva. Han
stannade inför sitt lifs sorgliga historia.
Det behöfves ett visst mod, det kan icke förnekas, att stanna
så inför sig själf och se sig sådan man är, se sig i den verkliga,
omutliga sanningens spegel. Vill du det och icke såsom
tusen-den andra med ett eller annat medel döfva förnimmelsen af
armod och förnedring?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
