- Project Runeberg -  I vår Guds gårdar /
201

(1915) [MARC] Author: Teodor Lindhagen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FJÄRDE SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHETSSÖNDAG 201

Allra värst blir det, när vi sätta oss till doms öfver en
medmänniskas ställning till Gud och kanske frånkänna henne ett
andligt lif, som hon dock kanske äger, möjligen svagt, möjligen också
i dens ögon, som rannsakar hjärtan och pröfvar njurar, mera
äkta än vårt eget, ja, rikare än vårt. Huru gängse är icke den
synden!

Och så göra vi som själfva af nåd undkommit domen. Vi
borde i sanning blygas och ropa: »Herre, gå icke till doms med
din tjänare, ’inför dig är ingen lefvande rättfärdig».

»Förlåten, och eder skall blifva förlåtet». Det är det
tredje ordet.

Det är verkligen icke lätt att i sanning förlåta. Vi tro oss
ofta ha gjort det, men hafva icke gjort det af hjärtat. Vi säga
lätt, att vi förlåta, men det är icke mycket mer än ord. Våra
blickar, våra ord, våra gärningar visa, att vi icke verkligen
förlåtit.

Vår uppgift ligger i det paulinska ordet: »Förlåten
hvarandra, såsom Gud i Kristus har förlåtit eder» (Ef. 4: 32).
Hvilken förlåtelse hos Gud, huru öfverflödande rik! Han förlåter
och glömmer. Förunderligt rika och uttrycksfulla äro
försäkringarna därom i uppenbarelsens ord. Mika känner så
Herrens lust till nåd, att han uttalar sin visshet om, att han i
förbarmande skall trampa våra missgärningar under fötterna. »Ja,
du skall kasta alla deras synder i hafvets djup» (7: 19). »Om
edra synder än äro blodröda, så kunna de dock blifva snöhvita,
och om de än äro röda såsom scharlakan, så kunna de blifva
såsom hvit ull», det är Herrens ord genom Jesaja (l: 18), och
åter: »Jag utplånar dina öfverträdelser såsom ett moln och
dina synder såsom en sky» (44: 22). Och Davids ord känna vi
väl: »Så långt som öster är från väster, låter han våra
öfverträdelser vara från oss» (Ps. 103: 12). Så är Herrens sinne.
Och vi? Vi blifva bittra och tillslutna, hämndgiriga och kanske
till och dem hatiska, ofta nog för idel småting.

Och så göra vi som äro så beroende af förlåtelsen både från
Guds och människors sida. Huru borde vi icke blygas och
särskildt gent emot detta hårda sinne ropa i stoftet: »Förlåt, förlåt,
o Gud, för Jesu skull vår stora synd.»

»Gifven, och eder skall blifva gifvet.» Det är ännu ett ord ur
vår text.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:06:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ivgg/0201.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free