Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208 FEMTE SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHETSSÖNDAG
För öfrigt, du kan helt visst bli något helt annat än du af
naturen är, något vida mer än du själf eller andra hoppas. »Du är
Simon, Johannes’ son; du skall heta Cefas», det var Jesu ord
till en af dem, hvilkas första möte med mästaren förtäljes i vår
text. Jesus ser oss icke endast sådana vi äro, utan äfven sådana
vi genom hans förvandlande kärlek och förnyande fostran
kuii-na blifva. Du är förvillad och bortkommen både på det och det
sättet. Men Jesus säger: du skall blifva så och så i stället. Han
kan låta ditt lifs ström börja flyta i en helt annan riktning. Möt
honom allenast i ett uppriktigt sinne och gå aldrig därifrån!
Kristus gör då ett under af förvandling. Den hastige, ombytlige,
svage Simon blef en Cefas, en lärjunge, ett vittne, fast som
klippan.
Men har du funnit Kristus, var då också uppriktig i din
bekännelse till honom inför människor. Inom denna första
lär-jungaskara besannas Jesu ord: »Hvad hjärtat är fullt af, det
talar ju munnen.» Af fulla hjärtan, med innerlig glädje säga de:
»Vi hafva funnit», Andreas till Simon, således brodern till sin
bror, Filippus till Natanael, vännen till sin vän. Måhända hade
den ene hos den andre lagt märke till samma sökande, samma
längtan som hos honom själf.
I början, när känslorna äro varma, under de s. k.
bröllopsdagarna, då förnimmelsen af den himmelske brudgummens
kärlek ännu är ny och frisk, kännes naturligtvis lyckan allra störst.
Och då är det allra lättast att bekänna. Hjärtats lofsång tager
naturligt den formen. Men lifvet med Kristus är icke ett lif i
aftagande, utan i tillväxt. Vi hafva icke det bästa bakom oss,
utan framför oss. Känna vi icke allt djupare vår stora lycka och
förmån såsom Kristi egna? Blir det icke allt mera visst för
oss, att vi hafva funnit, funnit honom, som är lifvet? Skulle vi
då icke ha ett godt otd om honom, t. ex. mellan fyra ögon med dem
som stå oss nära?
Hvad kan icke en af glädje fylld naturlig bekännelse
uträtta, dragande och lockande! Den kan åtminstone till en början
väcka undran och frågor, som blifva uppslag till något ännu mer.
En och annan af dem, med hvilka du har daglig beröring, eller
som komina i din väg, går där kanske och har länge gått där
sökande och längtande. Du kunde måhända hjälpa dem, om
ett sådant gladt: »Vi hafva funnit» vore mera utprägladt i väsen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
