Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRISTI FÖRKLARINGSDAG 217
talade sitt ord. Aldrig någonsin förut var han så utblottad på,
så fullkomligt afkläda, all Utvärtes ära, all yttre härlighet som då.
Icke ens hans maktunder motsäga detta faktum, att Jesu
härlighet icke var en yttre. Det var gudomshärlighet i dem, men
de voro endast tillfälliga medel för vida högre syften, hvilka icke
voro förlagda till det yttre. I sin största härlighet tedde han sig
icke ens på förklaringsberget, fastän hans ansikte sken såsom
solen och hans kläder voro hvita såsom ljuset och stormän från
Guds rikes historia framträdde med honom i förklaring. Visst
förälskade sig Petrus i den synen och ville med makt hålla all
denna härlighet kvar. Men Jesu egentliga härlighet var det icke.
Nej, Jesu egentliga härlighet på jorden var den ödmjukt
tjänande och offrande kärleken i lydnad för Faderns vilja under
lidanden och död. Och nu var det ju fullt klart, att han skulle
gå just denna väg. Redskapet, hvarigenom han skulle bringas
om lifvet, stod beredt. Och därför just utbrast Jesus, »när Judas
hade gått ut»: Nu, »nu är Människosonen förhärligad», nu är
hans härlighet omedelbart redo att komma till sin rikaste
uppenbarelse. Däröfver fröjdar han sig i anden.
Det var en annan stund under den sista veckan, då något
liknande rörde sig hos honom. Det var, när han fick höra om
grekernas önskan att få se honom. Äfven då ställdes han på
samma sätt omedelbart inför korset. Och han svarade Andreas
och Filippus: »Stunden är kommen, att Människosonen skall
förhärligas. Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Om icke
hvetekornet faller i jorden och dör, så förblifver det ett ensamt
korn; men om det dör, så bär det mycken frukt» (Joh. 12:
23, 24).
Äro vi icke också fullt öfverens därom, att Guds härlighet
aldrig strålade fram i Jesus härligare än då han såsom hvetekornet,
det sannskyldiga hvetekornet från den himmelska ladan, sänktes
ned i jorden och dog, aldrig så som på korset? »Gud är kärleken >
— det ordet strålar i hela sin rikedom om någonstädes fullt just
öfver korset. Inför korset kunde Jesus samma afton i bön inför
sin himmelske fader säga: »Jag har förhärligat dig på jorden
genom att fullborda det verk, som du har gifvit mig att utföra»
(Joh. 17: 4). Inför korset kunde han säga: »Nu är
Människosonen förhärligad, och Gud är förhärligad i honom».
Att den vägen förde till härlighet, det visste han också, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
