Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅTTONDE SÖNDAGEN EFTER TREFALD1GHETSSÖNDAG 223
nom sorgens dräkt och omgjordade honom med glädje. Ty han
förlät honom hans synds missgärning.
Många än i dag erfara detsamma som David då. Ingen lycka
är lik den att hafva förlåtelse för sin synd och vara viss därom.
Det finnes ju annars icke så litet som verkligt kan kallas lycka.
Vi kunde ju litet hvar, tänker jag, nämna dess namn. Men här
är mer än lycka; det är ett alldeles för litet ord. Nej, »saliga äro
de, hvilkas öfverträdelser äro förlåtna, och hvilkas synder äro
öfverskylda. Salig är den man, som Herren icke tillräknar synd».
Det är någonting himmelskt stort att stå i nåd hos Gud, att veta
det: ingenting står emellan Gud och mig, fattige syndare, att
förnimma det så genom Andens vittnesbörd: molnen, de mörka,
tyngande molnen, som dolt Guds ansikte för mig, äro borta, och
hög, blå himmel hvälfver sig öfver mig; Guds fadersansikte lyser
öfver mig för Jesu namns skull.
Det är glädje, stor, öfvermåttan stor glädje. Det förnimmes
såsom det största, det högsta goda, icke blott då det är färskt
och nytt och aldrig förut erfaret, t. ex. fråga om ett helt förflutet
lif, längre eller kortare, om år lagda till år med ständigt förökad
skuld, utan äfven sedan. Det är ju nämligen en gåfva, som
förnyas, och som ständigt behöfver förnyas. Då det öfver taget på
nytt blir visst för mitt inre medvetande, kanske efter nytt
mörker och ny ovisshet med ny klagan: »Din missgärning är
tagen ifrån dig, och din synd är försonad», eller då detsamma
upplefves på nytt i fråga om något enstaka »brott», kanske icke
så stort för människoögon, men så mycket större för min egen
af sanningens Ande upplysta blick, då blir det ett ljudeligt och
innerligt: »Gud var pris och ära». Barnaskap följer ju med
förlåtelse och allt, allt som ligger inneslutet i barnaskapet.
Har du erfarit det; vet du hvad glädje är, hvad salighet är?
»Nej», svarar du, »det är just det jag icke har erfarit, men
så gärna ville, ville hellre än allt annat». Och måhända tillägger
du: »Säg mig det, säg mig det, så att jag förstår det: hur
kommer man därhän?»
Behöfver du, väntar du, längtar du verkligen efter svar på
den frågan, svar, som klarar den, klarar den personligt just för
din räkning? Är således syndaskulden äfven för dig det värsta
onda? Ja, svarar du, så är det, just så.
Nåväl, svaret ligger till hands i den heliga boken sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
