Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224 ÅTTONDE SÖNDAGEN EFTER TREFALD1GHETSSÖNDAG
hundratals år. Och det ar omöjligt; att gifva det på annat sätt
än det står där, så vida det annars skall göra till fyllest. Och
svaret är och förblir: Icke genom gärningar, utan genom tron,
genom tron allena utan gärningar.
Det talas icke ett ord om gärningar i Davids lofsång öfver
syndernas förlåtelse. Och lika litet möter oss något sådant i
Abrahams historia. Nej, »Abraham trodde Gud, och det räknades
honom till rättfärdighet.»
Vi äro Guds gäldenärer. Vi stå i stor skuld hos Gud, omätligt
stor. Du vet, att Jesus talar om en tjänare, som vid räkenskapen
befanns vara skyldig sin husbonde tio tusen pund, och det är en
öfverväldigande stor summa. Hvar och en af oss är den tjänaren.
Icke underligt, att vår skuld är så stor. Guds kraf på oss äro
mycket stora och gå mycket djupt in i vår personlighet, ända
så långt, att han säger: »Du skall icke begära».
Skulle då syndaförlåtelsen någonsin kunna blifva såsom en
penning, som du förtjänat genom ditt görande? Skulle Gud någonsin
kunna bli din gäldenär? Skulle du så kunna fordra -— nåd? Så
måhända man vill ha det på en del håll. Men så blir det aldrig.
Det faller på sin egen orimlighet. Det går helt enkelt icke i hop;
det är omöjligt. Vi få aldrig något att berömma oss af »inför
Gud». Förblindade som vi äro, berömma vi oss till äfventyrs
inför oss själfva och stoltsera i vår förträfflighet — till en tid. Och
inför människor stå vi måhända icke alltför lågt, och smickret,
inställsamheten ställer oss högre, än vi i själfva verket stå. Men
»inför Gud»? Huru är det med vår berömmelse där? Den är
och måste med nödvändighet vara utestängd.
Gärningarnas väg är icke vår. Den är oframkomlig för den
som vill blifva rättfärdig inför Gud. Men det gifves en annan
väg, som är så mycket tryggare och så mycket kostligare, en
outsägligt kostlig väg, äfven därför att den är så trygg, så viss.
Den heter »trons». »Genom tron» blifva vi rättfärdigade.
»Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet.»
Det får du ock; du får tro Gud såsom Abraham. Och det
får du göra i dag, göra nu. Gud »gör den ogudaktige rättfärdig».
Du har ingen i gärningar ådagalagd gudaktighet att åberopa.
Tvärtom. Du behöfver det icke heller. Du är utan gudaktighet;
du är ogudaktig, du har synd och endast synd. Gör då som
David! Öfver skyl icke din synd, göm den icke för Gud, försköna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
