Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228 NIONDE SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHETSSÖNDAG
i
hör till deras område, kanske till och med ligger på ett rätt
mycket lägre plan än deras vanliga, blott de kunde i någon mån
reda sig själfva, stå på egna ben.
Må vi känna det verkligt ömt med alla dessa och söka på
allt sätt, så långt vi kunna det, villigt och uppoffrande hjälpa
dem i kärlek! Det är helt visst ofta nog icke blott yttre nöd,
som pressar dem, utan det råder mycken oro och pina i deras
inre, som med skäl må uppkalla oss till verksamt deltagande.
Men nu särskildt enligt textens anvisning ett ord om dem
som icke vilja arbeta.
Rätt många af dem som komma till våra dörrar, komma och
bedja oss om hjälp, vi må nu bo i staden eller på landet, äro
tyvärr sådana. Alldeles särskildt gäller det dem som komma
åter och åter i samma ärende. Du anar det nog ofta, och för
den som närmare undersöker de enskilda fallen, blir det
förfärande klart, att det är så. Jag menar icke, att de äro de enda,
som icke vilja arbeta. Jag har visst icke större respekt för
lättingen och dagdrifvaren i fin herre- eller halfherredräkt eller
frasande sidenklädning eller huru han för öfrigt mà te sig — och
det finnes icke så få sådana. Men jag talar nu enligt textens
anvisning särskildt om dem som icke vilja arbeta och därför
icke äta sitt eget bröd, utan andras, de enskildas eller samhällets.
Ack, huru ofta synda vi icke af svaghet emot dessa genom
ett fördärfbringande allmosegifvande! Och allra värst synes det
mig vara med de unga, som genom lättheten att få
lifsuppehälle utan att arbeta vänjas in i lättingens och dagdrifvarens,
yrkestiggarens, vagabondens, landsvägsriddarens lif.
Det låter nu, som sagdt, fruktansvärdt hårdt och hjärtlöst:
»Den som icke vill arbeta, han skall icke heller äta.» Skola
vi då låta människor svälta inför våra ögon? Ja, kärleken kan
fordra det såsom väckelsemedel till bättring. I det såsom i
annat är Guds heliga kärleksvilja afgjord. Och vi ha fått veta
om det.
Det är hvarje människas oafvisliga plikt att arbeta, att göra
sitt i arbetsväg, så långt möjlighet därtill förefinnes. Arbetet
kan naturligtvis vara af mycket olika beskaffenhet. En
mångfald arbetsuppgifter finnes inom det mänskliga samhället. Men
hvarje hederligt arbete, äfven det allra lägsta och smutsigaste,
är heder vardt. Det är sak samma, om vi arbeta företrädesvis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
