Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NIONDE SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHETSSÖNDAG 229
med handen eller hjärnan. Det redbara arbetet har sin gifna
adel. Gud har själf ifrån begynnelsen satt adelsmärket på det.
Och hvilken betydelse har icke arbetet för vår personlighet
och dess utveckling! Det gör icke allt — det vill jag gärna
skynda att tillägga — det gör icke ens det mesta och bästa
därför. Det gäller för enhvar af oss främst ett lif i bön, ett fördoldt
trons lif med Kristus i Gud. Men bön och arbete hafva af ålder
i många kärnord med rätta ställts tillsamman såsom par. Det
gäller lika visst ett lif i arbete, hängifvet, troget arbete inför
Gud, ett arbete, hvari vi göra det bästa möjliga af just vår säregna
uppgift för att i kärlek tjäna därmed. Få inse eller ens ana,
hvilken betydelse det har för en god personlighets utveckling.
Men så är det också raka motsatsen med de sysslolösa, med
dagdrifvare och lättingar. Hur fördärfvas icke personligheten af
ett sådant lif! Den går under därigenom. Och hvilken skada
vållas icke därigenom bland andra!
Sysslolösheten, lättjan, dagdrifveriet icke blott smittar, ja,
smittar fruktansvärdt. Det är förödande på mångahanda sätt.
Paulus talar här om sådana som »föra en oordentlig vandel och
icke arbeta, utan allenast syssla med sådant som icke kommer
dem vid». Något måste ju ändock hvar och en ha att
sysselsätta sig med. Bara sofva och äta kan ju ingen, äfven om en
och annan drifver det rätt långt i den riktningen. Och den som
då icke vill arbeta, utan går från den synpunkten fåfäng, ja, han
är å andra sidan så beskäftig med både det och det, som icke
hör honom eller henne till. Och huru mycket elände detta har
med sig i olika riktningar, hvilken oreda och hvilket trassel det
ställer till, det vet hvar och en.
En sådan männniska — hon skall icke äta.
Hvar och en som arbetar ärligt har rätt till anständigt och
tillräckligt lefvebröd genom sitt arbete. Och äro människor och
förhållanden, i stort eller i särskilda fall, sådana, att den som
arbetar så icke får sitt lefvebröd, då måste de i både kärlekens
och rättfärdighelens namn förändras.
Men den som icke vill arbeta, han må hungra, till dess han
genom nöden, om icke på annan väg, får vilja till att arbeta. Det
är icke obarmhärtigt. Det är kärlek. Må vi allvarligt tänka
på det och handla därefter.
Jag hoppas, att ingen missförstår mig. Den sanningen får
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
