- Project Runeberg -  I vår Guds gårdar /
233

(1915) [MARC] Author: Teodor Lindhagen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TIONDE SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHETSSÖNDAG 233

Hafva vi nu mera allmänt kommit till denna bättring, till en
bättring icke blott inför människor, utan inför Gud, som
rannsakar hjärtan och prof var njurar? Vi borde naturligtvis
allesamman »länge sedan» hafva gjort det. Maningarna därtill hafva
varit starka nog, möjligheten därtill har varit rik nog. Det har
legat oss nära att göra bättring. Men är den där? Stå vi i
bätt-ing inför Gud?

En sådan sannskyldig bättring har allt godt med sig. Den
medför syndaförlåtelse och lif. Den utgör porten till ett lif af
välsignelse och till välsignelse. Äfven på det yttre lifvets
område visar den sina välsignelsebringande frukter, ofta så
påtagliga, att hvar man måste erkänna det.

Du är far eller mor, du är son eller dotter, du är tjänare
eller tjänarinna, du är således medlem af ett svenskt hem.
Hemmet skulle blifva förvandladt, det skulle fyllas med oanad ny
välsignelse i många riktningar, om du gjorde allvar med
bättringen inför Gud. Blefve den allmän, finge den gripa vidt i
folket, så blefve samhället förvandladt och många svåra frågor
bragta till god lösning. Ty bäst går det med alla verkligt
behöfliga reformer och förbättringar — och de äro helt visst många
—- då det går inifrån utåt. Bättring är den bästa utgångspunkten
för förbättring.

Jesus ropar ve, Jesus gråter, då han ser, huru trots alla
nådestillfällen, trots alla goda tillskyndelser till bättring
obotfär-digheten förblifver. Och hvarför ropar han ve, hvarför gråter
han då? Emedan han med sin skarpblick in i framtiden ser
hvad icke den obotfärdiga ser, ser domen nalkas, ser fördärfvet,
ser ödeläggelsen komma med dröjande eller skyndsamma steg.
Och han ser denna dorn svår och tung, i den mån
nådesbesö-kelsen och bättringskallelsen varit närgående och möjligheterna
till ett nytt lif stora.

Såg han icke rätt i fråga om t. ex. Jerusalem och Israel,
i fråga om Korasin, Betsaida och Kapernaum, alla städer inom
Israels land? Var det obefogade tårar, obefogade verop? Ingen
kan förneka, att han såg rätt. Och sammanhanget mellan
obot-färdighet och dorn är i detta fall så klart, att enhvar kan taga
på det. Judafolket är ett stående bevis för den sanningen, att
stor nåd har med sig stort ansvar, och att ett nej till kärlekens
Gud, då han kallar till bättring, för med sig en dorn, svår, allt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:06:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ivgg/0233.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free