Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234 TIONDE SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHETSSÖNDAG
eftersom lifsmöjligheterna varit stora. De äro i stort sedt ännu
själfva blinda därför, blinda för sammanhanget mellan hvad som
var och hvad som är. Må vi icke vara lika blinda för hvad
som är och till följd däraf kan blifva!
En dorn hotar hvarje obotfärdig stad, hvarje obotfärdigt
folk. Är vår stad eller vår bygd säker däremot? Skall det
svenska folket utan vidare eller likasom själf fallet skonas?
Majoriteten bland vårt folk torde ha föga känsla för det allvar,
som ligger i en för obotfärdighets skull kommande dorn. En del
torde, särskildt vid vissa tillfällen, då skuggan af en sådan i någon
skepnad närmar sig, erkänna det berättigade däri med tankarna
och i ord. Men huru många erkänna det genom personlig
djupgående bättring, i hvad mån erkännes det mera allmänt genom
en bättring, som griper vidt ut?
Det skymtar understundom någonting af en nationell
samling ibland oss. Åtskilliga särskilda tilldragelser under de
närmast gångna åren säga oss det. Men månne det någonsin har
varit en samling i verklig bättring inför Gud? Ett sken däraf har
visst funnits någon gång. Men dess flyktighet visade, att det
icke var mer än sken, åtminstone för mängdens vidkommande.
Vi lefva sannerligen på Guds långmodighet, och den ter sig,
sedd mot bakgrunden af mycket som både varit och ännu är,
förunderligt stor. Det är en Guds godhets, skonsamhets och
lång-modighets rikedom i sanning.
Men domen kan komma. Kom den icke så eller så, äfven
då det låg mycket nära till hands, så kan den komma just på det
sättet eller i en annan form en annan gång. Ett fördröjande är
icke detsamma som ett uteblifvande. Ja, månne icke rent af det
ordet har sin tillämpning på oss: »Jag säger eder: För Tyrus och
Sidon skall det på domens dag blifva drägligare än för eder...
Jag säger eder, att det för Sodoms land skall på domens dag
blifva drägligare än för dig»? Ju större långmodighet Gud
bevisar och det ändock icke verkar bättring, desto drygare blir
ju ansvaret, och desto svårare måste Guds ve-moln urladda sig
»på domens dag*. Och hvem kan förneka, att vårt ansvar är vida
större än det Tyrus och Sidon och Sodom hade?
Men domarna i tiden äro också hänvisningar till en evig
dorn. Judas framhåller i sitt bref (v. 7) det straff, som öfvergått
Sodom och Gomorra, såsom ett exempel på en evig eld. Och det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
