- Project Runeberg -  I vår Guds gårdar /
238

(1915) [MARC] Author: Teodor Lindhagen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

238 ELFTE SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHETSSÖNDAG

liga flöda de af naturen oändligt lätt fram i en förunderlig
ymnighet. Men vandeln — är den alltid i enlighet med de vackra
orden?

Må vi gifva akt blott på en enda punkt! »Kära barn, låtom
oss älska icke med ord eller med tungan, utan i gärning och
i sanning» ( 1 Joh. 3: 18). Det är ju ett ord, som helt hör med
i detta sammanhang, och det berör ju något allmänmänskligt.
Hur ofta får man icke höra de allra ömmaste, varmaste ord,
som tyckas förråda den innerligaste kärlek, men huru
oändligt litet verklig gärning kommer kanske till synes just hos den,
som deklamerar allra mest hänfördt om kärleken, och hvilkens
domsord öfver andra och öfver samhället för bristande kärlek
och barmhärtighet äro heta nog! Det är ord, ord och ingenting
mer. Det är således endaist ett fagert sken, men därmed slut.
»De säga, men göra icke.» Men detta är fariseism, det må sedan
vara gudeligt eller icke.

»De binda ihop tunga bördor», fortsätter Jesus i sitt ord
om de skriftlärde och fariséerna, »och lägga dem på
människornas skuldror, men själfva vilja de icke röra ett finger för att
flytta dem».

Det är naturligtvis här närmast fråga om en massa
föreskrifter rörande det yttre religiösa och sedliga lifvet. Fariséerna
voro ju mästare i konsten att binda ihop stora bingen af sådana
bud och förbud och med tyngden af hela sin yttre auktoritet
lassa dem på sina lärjungar, allt under det att de, såsom Jesus
förevitar dem, satte å sido det som var viktigare i lagen,
nämligen rätten och barmhärtigheten och troheten.

Men hvem vet icke, huru strängt det ännu på många håll
heter: »Du skall... och du skall icke», hur skicklig man ofta
är i att kräfva det och det i fråga om yttre skick och seder, om
nådigt välbehag skall kunna hvila öfver en annans lif! Hela
lifvet omgärdas med Utvärtes stadgar. Man får göra det, men
icke det. Mången är mycket strängare än Gud själf. Och hur
dömer man icke, om någon icke rättar sig efter den schablon
man förfärdigat! Det är dock å andra sidan icke omöjligt, att
den som mest drakoniskt lagstiftar för andra, själf i smyg tillåter
sig rätt stora friheter. »De säga, men göra icke.»

Men äfven frånsedt det förvända inom de religiösas krets,
går icke detsamma igen i en allmän benägenhet hos oss männi-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:06:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ivgg/0238.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free