Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRETTONDE SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHETSSÖNDAG 247
nådegåfva, som är erkändt och oemotsagdt störst af alla,
kärleken! Ty väl blifva de beståndande, tron, hoppet, kärleken,
dessa tre; men störst bland dem är kärleken.
Låtom oss emellertid träda frågan något närmare!
Hafva vi behof af den frälsning, hvarom det särskildt nu
är tal?
Någon har sagt, att »egoismen regerar världen». Och huru
hårdt ett sådant ord än måtte synas, torde det dock i stort sedt
vara alltför sant. En djupare blick in i tingen gifver nog tyvärr
detta vid handen, och erfarenheten bekräftar det på
mångahanda sätt.
Egoismen framträder naturligtvis icke alltid så skarpt och
klart, att den faller hvar man i ögonen. Den gömmer sig ofta
under en skyddande förklädnad. Men huru ligger den icke under
både det och det, som kan synas vida bättre för den ytlige
betraktaren, ja, kan bedraga äfven den som vill’ <se djupare!
Den lagkloke vill rättfärdiga sig i sin brist på kärlek med
den frågan: »Hvilken är då min nästa?» Han låtsade, såsom
vore han okunnig därom. Finge han blott veta det, visst skulle
han låta kärleken komma till sin rätt. Säkerligen var han dock
icke så okunnig, som han ställde sig. Han ville endast komma
lindan. Hans lif torde hafva burit vittne om, att hans svar på
frågan likasom hvarje egoists i grunden redan var gifvet: »Hvar
och en är sig själf närmast».
Huru är det då med oss? Vi äro säkerligen icke okunniga.
Det kunna vi icke med fog skylla på. Den som vuxit upp i ett
kristet folks sköte och från barndomen åtnjutit undervisning i
de heliga skrifterna, äfven om den skulle vara jämförelsevis
bristfällig, kan icke vara i tvifvelsmål om kärlekens kraf till dess
allmänna grunddrag. I hufvudet hafva vi det visst någorlunda klart,
såvida icke — det skyndar jag att tillägga — ett långt lif i
egoism genom samvetets fortgående kränkande förvillat äfven våra
begrepp. Vi hafva det i alla händelser rätt klart med
kärlekskrafvet, då det gäller andras förhållande till oss, i fråga om vår
rätt till kärlek från andras sida. Och i det fallet torde vi till och
med gärna gå i detalj. .
Men kunskapen må nu vara större eller mindre, egoister äro
vi måhända i praktiken, kanske rätt stora egoister. »Det händer
sig» både så och så i vårt lif, och vår egoism kommer till synes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
