Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258 FEMTONDE SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHETSSÖNDAG
Hon var såsom värdinna »upptagen af mångahanda bestyr»
för att tjäna den käre, välkomne gästen. Men det kännes tungt
för henne, det är en börda. Och under trycket däraf kommer hon
ur jämvikten. Hon blir missnöjd och otålig, hon knotar och
kritiserar. Kritiken går naturligtvis närmast ut öfver systern,
men, såsom det synes, går Jesus icke heller helt fri. »Herre, frågar
du icke efter, att min syster har lämnat alla bestyr åt mig allena?
Säg nu till henne, att hon hjälper mig» — så falla hennes ord till
mästaren, uttalade, vi befara det, i trött och retlig ton.
Herren tillrättavisar henne eller, jag skulle snarare vilja säga
det så, visar henne till rätta, helt visst så stilla och saktmodigt,
äfven om bestämdt. Han tager Marias stilla lyssnande vid hans
fötter — det var ju den plats hon hade utvalt — i försvar. Och
det ligger något af kärlekens allvar och oro i orden: »Marta,
Marta» — han upprepar hennes namn för att rätt väcka upp
henne och få henne att förstå sin fara — »du gör dig bekymmer
och oro för mångahanda, men allenast ett är nödvändigt. Maria
har utvalt den goda delen, och den skall icke tagas ifrån henne.»
Det mångahanda hade tagit Marta. Hon hade icke blott en
tacknämlig omsorg därom, utan hon hade bekymmer och oro. Hon
hade blifvit arbetsträl. Hon behöfde unna sig ro för det ena, som
allenast är nödvändigt. Genom sådana stilla stunder vid Jesu
fötter — det tro vi också ligger inneslutet i den vink Jesus gifver
henne — skulle äfven hennes hängifna tjänande vinna.
Detta är nu utan tvifvel bud till oss alla, både kvinnor och
män. Naturligtvis är det därvid icke minst ett ord till eder,
kvinnor, som mera än vi män hafva allt detta »mångahanda» om
hand, alla småbestyren i hemmet. Det är också bud till oss
särskildt i denna tid med all dess brådska, med dess i många stycken,
Utvärtes sedt, rika lif, vi skulle ju kunna använda ett ännu
starkare uttryck, dess brokiga, brusande, sjudande lif. Det är bud
synnerligast till dem som hafva särskild fallenhet för att styra
och ställa, som hafva en företrädesvis praktisk gåfva, som hafva
lust att vara nyttiga.
Detta att vara nyttig, att gagna är nu en välsignad mk både
i och utom hemmet. Försumlighet, uraktlåtenhet, intresselöshet,
sömnaktighet, maklighet är sannerligen icke något att anbefalla.
Den som vet med sig något dylikt må väl med allt allvar känna,
att Guds dorn hvilar däröfver. Det gäller naturligtvis först och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
