Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEMTONDE SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHETSSÖNDAG 259
sist försummelserna i det närmast liggande, i de dagliga plikterna.
Men Guds dorn drabbar också trögheten i annat, hvarmed nian
kunde tjäna, och som för öfrigt låge nära nog, om pliktkänslan
blott vore vaken. Intresse, ifver, nit, flit i tjänande kärlek är
och förblir någonting högeligen godt, som icke får förbises eller
ringaktas, äfven om det ter sig i de allra ringaste och
obetydligaste ting och förhållanden. Ställ å ena sidan dagdrifvaren och
lättingen, det må vara eleganten eller mannen med trasiga kläder
och skor, och å andra sidan mannen i arbetsblusen och kvinnan
i arbetsförklädet bredvid hvarandra och säg hvad dig synes! Bort
med dessa endast tärande medlemmar i samhället, som skulle
kunna göra nytta, men icke vånna göra det, och fram med de
närande, med dem som göra något och göra det med besked! Att
verkligen göra något, att tjäna, platsen må sedan vara den eller
den, det är högeligen anbefallningsvardt. Och är det så därtill ett
Jesus-tjänande, d. v. s. gör du det, äfven det enklaste och ringaste,
för Jesus, mästaren, då har det sin gifna, särskildt höga adel.
Men ett idogt arbetslif har, såsom för öfrigt allting, sin
frestelse, sina faror med sig. Den myckna mödan, det dagliga
slitet och släpet, det myckna jäktet, hvartill ju rätt många, tyvärr
alltför många, äro af nödtvång drifna, blir lätt en tyngande,
tryckande börda. Vi må därför med verkligt deltagande tänka icke
minst på våra husmödrar, som hafva att gå de många s. k.
husmilen dag efter dag, äro upptagna af ett ofta tröttande enahanda,
skola syssla med idel smått och smått och måhända ytterst sällan
få verklig hvila, sådan de behöfde den, kanske aldrig en
sammanhängande hvilotid, fastän kraften är liten och sliten. Det blir
lätt en nervös oro af detta. Sinnet kommer betänkligt ur
jämvikten. Det blir missnöje, otålighet, knot, och andra få veta af
det, känna det i en kanske rätt bitter kritik. Denna klandersjuka
går då lätt icke blott utåt, utan också uppåt. Det är icke alltid
Gud går fri.
Det är törhända icke ständigt så illa, visst icke. Det finnes
väl tyvärr sådana, och visserligen icke blott kvinnor, som lida
af kroniskt missnöje. Men det kan annars vara särskildt svåra
dagar, flera eller färre, tätare eller mera sällan. Jag hoppas för
Martas del, att just den dagen i Betania-hemmet var en sådan
undantagsdag. Eller det kan vara särskilda ögonblick, kortare
ejler längre stunder af brådska och trötthet. Och därefter får ju
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
