Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260 FEMTONDE SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHETSSÖNDAG
icke en människa bedömas. Men det är ledsamt nog ändå. Och
det känner väl ofta icke blott omgifningen. Han, hon, som felar,
lider däraf, icke alltid strax, men ofta efteråt, kanske bittrare än
någon anar.
Hvad är nu botemedlet för denna oro, motvikten mot det
dåliga lynne och den kritiklusta, hvarom nu är tal? Jag har med
flit valt det senare uttrycket: motvikt. Ty här gäller det just att
hålla balansen, att behålla jämvikten.
Ett är det som hjälper, så långt det är fråga om andlig
hjälp — rent lekamligt är helt visst ofta också hjälp af nöden,
kanske ett trängande behof — och det är, att du i stillhet sätter
dig ned vid Herrens fötter och hör på hans ord.
Måhända har den platsen öfver hufvudet taget icke varit din.
Du har till äfventyrs icke utvalt den goda delen. Din del har
varit förlagd till det timliga. Du har icke rätt aktat på det som
allenast är nödvändigt. Det mångahanda har helt behärskat dig.
Eller lärjungeplatsen är din. Men de stilla stunderna vid
Jesu fötter, dem har du möjligen släppt alltför mycket ifrån dig.
De hafva omärkligt stulits bort. De hafva blifvit färre och färre.
Jag menar nu icke blott stunderna tillsamman med andra på
hel-gadt gudstjänstrum, stunderna inför Gud i församlingens sköte.
Jag afser icke minst de ensamma stunderna vid ordet och
liknande stunder med dina närmaste i hemmet morgon eller afton. Du
fångar upp ett ord från Gud mera så där i förbigående, såsom
kanske äfven Marta gjorde midt under sitt oroliga sysslande.
Men de verkliga hvilostunderna vid mästarens fötter, då du rätt
samlar dig inför honom och hans sanning, dem kanske du icke
har längre. Eller är det en helig vana för dig dag efter dag att
någon stund, bäst vid dagens ingång, innan allt annat tager dig
i anspråk och rycker dig med sig, eller när du annars kan få den,
komma till dig själf inför din själs herde? Har du tid och ro för
ordet?
Du måste köpa tid därför. »Herre, till hvem skulle vi gå?
Du har det eviga livets ord» (Joh. 6: 68). Så står det i
silfverskrift på altarbokbrädet i min kyrka. Och det var Petrus’ ord till
mästaren en gång i en afgörelsens stund. Ja, »du har det eviga
lifvets ord.» Så är det. Ställ dig inför din Herre Kristus och
bekänn det!
Så är det. Och detta eviga lif, som gömmer sig i Jesu ord så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
