- Project Runeberg -  I vår Guds gårdar /
267

(1915) [MARC] Author: Teodor Lindhagen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SEXTONDE SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHETSSÖNDAG 267

hvarandra, då sorgen faller på. »Gråten med dem som gråta»
är ställdt vid sidan af: »Glädjens med dem som äro glada» (Rom.
12: 15). Vi må bokstaf ligt gråta eller icke, det är vår kallelse
att med eller utan tårar i våra ögon i kärlekens deltagande trösta
hvarandra i sorgen. Och vi må också i ödmjuk tacksamhet taga
emot den tröst, som på det sättet i uppriktigt sinne gifves oss.

Jesu deltagande är dock vardt mera än allt annat. Vi
behöfva trösten uppifrån, från vår himmelske broder, icke blott
trösten inifrån, om det öfver hufvud taget gifves någon sådan
annat än just från honom, och trösten utifrån, från människohåll.
Jesus har lidit så som ingen annan. Han vet det, han känner
det såsom ingen annan. Han känner allt vårt ve. Han älskar,
han tröstar såsom ingen annan. Han är »vår vän» såsom ingen,
stode denne oss än så nära. Och hans trohet, hans vänfasthet
kommer aldrig så till uppenbarelse, som när vi i nöden förtro
oss åt honom.

Men den tröst, som han har att gifva just gent emot döden,
ligger framför allt i hans stora ord: »Jag är uppståndelsen och
lifvet. Den som tror på mig, han skall lefva, om han än dör;
och hvar och en som lefver och tror på mig, han skall aldrig
någonsin dö.» Må vi framför allt annat personligen söka hans
gemenskap! Däri är lifvet ovillkorligt inneslutet, uppståndelsen
och lifvet, lif för anden, lif till sist äfven för den åt döden
hemfallna kroppshyddan.

Vi stå kanske med (större tvekan inför kroppens uppståndelse
än inför andens lefvandegörelse. Svårigheterna för våra yttre
sinnen te sig större i förra fallet, och om möjligheten af det senare
hafva vi kanske egen erfarenhets vittnesbörd. Men hafva vi icke
rätt att sluta från det större till det mindre? Om vi tänka rätt
på det — kroppens lefvandegörelse är något mindre, något vida
lättare än andens. Den är naturligtvis ett under och ter sig
därför såsom något oförklarligt för oss. Men äfven undret är en
verklighet, huru litet den än låter sig förklaras med något annat
än därmed, att Gud gör allt hvad han vill.

Hvad är döden för en Jesu vän? »Lasarus, vår vän, har
somnat in», så enkelt och naturligt tager Jesus det. För honom
är icke döden något mer än en sömn. »Här hvilar» — det är ofta
början af inskriften på våra grafvårdar. Det är en skön inskrift.
»De afsomnade» kallas de i tron döda. Döden är visserligen från

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:06:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ivgg/0267.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free