Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NITTONDE SÖNDAGEN EFTER TREFALDlGHETSSöNDAG 283
sade till honom: »Du är hel och hållen född i synd, och du
vill undervisa oss!» Och så drefvo de ut honom.
Jesus fick sedan höra, att de hade drifvit ut honom, och
när han så träffade på honom, sade han: »Tror du på
Människosonen?» Han svarade och sade: »Herre, hvem är han då?
Säg mig det, så att jag kan tro på honom.» Jesus sade till
honom: »Du har sett honom; det är han som talar med dig.»
Då sade han: »Herre, jag tror.» Och han föll ned för honom.
Och Jesus sade: »Till en dom har jag kommit hit i
världen, för att de som icke se skola varda seende, och för att
de som se skola varda blinda.» Då några fariséer, som voro i
hans närhet, hörde detta, sade de till honom: »Äro då kanske
också vi blinda?» Jesus svarade dem: »Voren 1 blinda, så
haden I ingen synd. Men nu sägen I: ’Vi se’, därför står eder
synd kvar.»
Joh. 9 kap.
\Tl niå för denna dag till en början stanna särskildt inför Jesu
ord till lärjungarna med anledning af deras fråga om den
blindföddes eller hans föräldrars skuld till hans olyckliga öde:
»Medan dagen varar, måste vi göra dens gärningar, som har sändt
mig; natten kommer, då ingen kan verka. Så länge j¾g är i
världen, är jag världens ljus.»
Enligt den läsart i grundtexten, som ligger till grund för den
här återgifna sista öfversättningen af detta ställe, och som synes
hafva stor sannolikhet för sig, sammansluter sig Jesus i detta
ord med sina lärjungar till ett. Ordet gäller således, äfven om i första
rummet honom själf, dock lika visst hans lärjungar, naturligtvis
i så fall icke blott då, utan i alla tider, äfven oss, nutida lärjungar.
Hvilken klar och fast blick har icke Jesus enligt bland andra
detta ord på sitt jordelif! Det är för honom detsamma som en
begränsad arbetsdag, som hans himmelske fader tillmätt honom.
Och huru tydlig ligger icke hans uppgift, hans kallelse inför
honom! Han är satt att vara »världens ljus». Han drifves också
uppenbarligen af ett mäktigt bjudande inre tvång att fylla denna
sin kallelse. Han »måste». Han är i frihet, i kärlekens och
lydnadens barnafrihet, bunden därvid. Och att detta var hans
hjärtelust, således ett tvång i inre frihet, veta vi med bestämdhet
af hans ord till lärjungarna en annan gång: »Min mat är att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
