Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286 NITTONDE SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHETSSÖNDAG
tiggaren, utan gaf honom ljus. Känna vi också lyckan uti att,
hvarhelst vi gå vägen fram, hvarthelst vår väg ledes, få vara
ljus-bringare bland dem som sitta i mörker och dödsskugga?
Ännu en fråga! Tröttna icke på frågorna! Hur är det med
vårt »måste», med detta fria inre tvång, med denna lust till
Herrens tjänst, som betecknade Sonen, »Herrens tjänare»? Är det
någon helig ifver, någon nitälskan, någon eld inom oss, något
rikt af kärlekens tvingande, såsom det var hos Paulus? »Kristi
kärlek tvingar oss» (2 Kor. 5: 14), det var dock icke ord blott
hos honom, utan lefvande lif.
Ack, den trögheten och den därmed sammanhängande
oföretagsamheten, som hos somliga af oss är fullt lika stor som den
myckna beskäftigheten utan gudomlig kallelse hos andra! Ack,
den ljumheten och den däraf följande räddhågan och falska
hänsynen, lika stor hos somliga af oss som påflugenheten och
ohöf-viskheten hos andra! »Våren icke tröga, där det gäller nit;
våren brinnande i anden, tjänen Herren» (Rom. 12: 11), så ropar
icke blott den lågande Paulus till oss. Samma rop ligger i Jesu
ord: »Medan dagen varar, måste vi».
Men må vi nu också kasta en blick på slutet af vår text i dag,
särskildt på detta Jesu ord: »Till en dorn har jag kommit hit
i världen, för att de som icke se skola varda seende, och för att
de som se skola varda blinda.»
I den mån vi verkligt taga fatt på och söka med omsorg fylla
vår uppgift att vara världens ljus, uppenbarar sig alldeles säkert
äfven i vårt lif och vår tjänst sanningen af detta Jesu ord.
Ljuset kan, Gud till pris, mötas af ödmjuk öppenhet såsom
hos den blindfödde. Sådana människor, de som äro af sanningen,
höra Jesu röst och föras såsom den blindfödde förr eller senare
helt fram till trons glädje och visshet. Stadierna i denna
utveckling kunna vara skiljaktiga — hos den blindfödde gick det ju
steg för steg från detta: »Han är en profet, han är af Gud» till
tillbedjan i tro — men resultatet blir hastigare eller långsammare
detsamma. »De som se varda seende.»
Ljuset kan också, Gudi klagadt, på sin väg mötas af stolthet
och hjärtetillslutenhet såsom hos fariséerna. Man sätter sin egen
vishet och rättfärdighet emot gudomlig uppenbarelse. Och det
finnes helt visst intet hinder för själarnas frälsning så stort och
svårt som själftillräckligheten. Finner ljuset så stängd väg, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
