- Project Runeberg -  I vår Guds gårdar /
292

(1915) [MARC] Author: Teodor Lindhagen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

292 TJUGONDE SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHETSSÖNDAG

den åkern;» Du känner väl igen dig i detta. Det är ju det som
också Paulus vittnar om — fastän det för honom gällde något
i och för sig värdelöst, som han dock hade satt högt pris på —
i brefvet till filipperna: »Allt det som var mig en vinning, det
har jag för Kristi skull räknat såsom en förlust. Ja, jag räknar
i sanning allt såsom förlust mot det som är långt mera vardt:
kunskapen om Kristus Jesus, min Herre. Ty det är för hans
skull som jag har gått förlustig alltsamman och nu räknar det
såsom afskräde, på det att jag må vinna Kristus. Ty jag vill
lära känna honom» (3: 7—10).

När himmelrikets sanna värde och skönhet gått upp för
hjärtat, äfven om visst ännu icke på långt när i dess helhet, då,
men också först då få vi lust att försaka något för det, offra
något, ja, mycket, till och med allt, allt det förgängliga, som
står hindrande i vägen, äfven det som i och för sig är värdefullt
och skönt, ja, äfven det som är särskildt dyrbart, har särskildt
värde för oss personligen.

Och jag vet, att du gör det, äfven du, då, då. Och jag
hoppas till Gud, att det blir snart. Gud låter inom ett kristet
land i trofast kärlek ljuset lysa på den ena dyrbara pärlan. Och
när du då ser, huru det blixtrar till, då den himmelska
skönheten och rikedomen ter sig för dig, stanna då och låt upp dina
ögon! Man kan ju också tillsluta dem, envist sluta dem för att
slippa att se — offret, försakelsen. Stannar du då, ser’du då,
så skall äfven du få offerlust. Så blir skatten och pärlan din.
Och då har du din gifna rikedom, äfven om du skulle nödgas
försaka eller sakna både det och det. Du är rik nog för att
kunna bära förlusten eller bristen.

Amen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:06:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ivgg/0292.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free