Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TJUGUFÖRSTA SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHETSSöNDAG 297
heders — hur annorlunda skulle det icke blifva inom hvarje
folk och folken emellan! Om Kristus finge lefva sitt
uppståndelselif i oss, hvilken förvandling af alla och allt skulle då icke
komma till stånd! Förutsättningen, den oundgängliga
förutsättningen är djup själf förödmjukelse i bekännelse af synd och
skuld. Men komme det blott först, kunde uppståndelsens lif
blifva rikt nog.
Vi vänta, att detta lif skall komma till seger bland folken
i en alldeles ny tidsålder, som efter Jesu tillkommelse i härlighet
efterträder den nuvarande. Men vi som redan nu af Guds nåd
riktats in efter pånyttfödelsens och förnyelsens tecken, må vi
lefva uppståndelselif med Kristus i sanning, lefva lifvet
ofvan-efter, vandra i ett nytt väsende, vandra i lif! Vi hafva en
uppgift —- det är en ibland de största vi hafva såsom kristna —
att vara vårt folks vakna samvete. Och kärleken hoppas
ovillkorligt. Hvem vet, det kan gripa, det kan bli något annat med
vårt folk. Ack, icke skall vårt älskade folk blifva en åtel,
omkring hvilken domens roffåglar församla sig! Nej, icke en åtel!
Bevare Gud oss därför! Nej, ett godt och rent, ett i ödmjukhet
starkt folk under Herrens hägn — så måste vi i det hopp, som
kärleken gifver, se vårt folk i kommande tid. Må vi blott döma
rätt om denna underfullt rika allvarstids tecken, må vi blott
akta på den tid, då vi varda sökta, och inse hvad vår frid
tillhör! Då gifver Gud oss en framtid, fylld af hans välsignelser.
Amen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
