Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
312 TJUGUFJÄRDE SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHETSSÖNDAG
förlägen någon gång inför en eller annan fråga, som framkastats
frän det hållet. Trons barn kunna nu en gång visst icke lösa alla
gåtor. »Vår kunskap är ett styck verk» — sanningen af det ordet
bestyrkes ständigt. Mycket af de ting, som icke synas, är
visserligen, icke genom vårt eget tankearbete i främsta rummet, utan
genom Guds nådefulla tillmötesgående i ordet uppenbart för oss.
Men det är å andra sidan icke så litet, som är och helt visst måste
förblifva fördoldt. Tanken har, tagen i trons tjänst, redt ut
mycket nog af hvad som synes gåtfullt, och dess arbete pågår
alltfort. Men vi äro icke alla lika skarptänkta. Äfven om vi med
all flit söka att efter måttet af våra gåfvor tillgodogöra oss den
Helgade tankens arbete på att lösa svårigheterna, göra vi måhända
snarare skäl för det namn, med hvilket man gärna afspisar
tron, »enfaldiga». Det måste dock tilläggas, att trons enfald och
ödmjukhet helt visst är vida bättre än otrons högmod. Kanhända
okunnigheten till slut befinnes ligga på den sida, där n¾an bröstade
sig öfver sin stora kunskap och satte den emot tron.
Hvad säger nu emellertid Jesus till dessa sadduceer, som
sökte snärja honom med sin invecklade fråga? Vi taga Matteus
och Markus till hjälp för att få fram hans svar mera uttrycksfullt
och skarpt. Han säger till dem: »I faren mycket vilse» (Mark.
12: 27), »ty I förstån icke skrifterna, ej heller Guds kraft» (Matt.
22: 29). Han sade dem således, att deras fråga endast vittnade
om deras egen okunnighet, deras oförstånd i sådana ting.
Om du har stannat i förnekeisen — det är således Jesu ord
äfven till dig i dag — då är du på oriktig väg. Och intet är ödes*
digrare än detta, visst icke blott, äfven om främst, för evigheten,
utan äfven för detta lifvet. Det är den svåraste blindhet, med
hvilken en människa kan blifva slagen.
Trots alla de gåtor, som ännu vänta på sin lösning, och på
hvilka det måhända icke skall gifvas fullgiltigt och
tillfredsställande svar förrän på andra sidan — allt vittnar om Gud och om vår
tillvaro efter döden såsom någonting nödvändigt och
ofrånkomligt. Om du icke förstår det, då är du på irrvägar. Du har
tilläfventyrs gräft ner dig så i det synliga, för att icke peka på något
ännu värre, det köttsliga, att du likt mullvaden, som ständigt
håller till i mörkret, förlorat förmågan att se, är blind för dagens
ljus. Det hamnar sig att undertrycka evighetssinnet, som dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
