Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TJUGUFEMTE SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHETSSÖNDAG 317
icke lämna kvar i dig sten på sten, därför att du icke aktade
på den tid, då du var sökt» (Luk. 19: 43, 44). Däri, i detta sista
låg det. Jesus ville församla Jerusalems barn, likasom hönan
församlar sina kycklingar under sina vingar. Men de ville icke.
Det var denna ödesdigra motsättning mellan Jesu kärleksvilja och
deras egenvilja, som vållade domen.
Guds långmodighet gaf dem anstånd, ett rätt långt anstånd.
Domen drabbade icke omedelbart efter Golgata-dagen. Den
dröjde bortåt 40 år ännu. Och under dessa år fick Israel en ny nådes
-besökelsens tid genom evangelii predikan af hans vittnen,
underbart rustade med kärlek och kraft från höjden. Men intet hjälpte.
Folket såsom folk förblef i sin obotfärdighet och fiendskap mol
sanningen. Och till slut måste domen komma. Gud nödgades
till den. Och dess verkningar vara ännu efter århundraden i
Israels förskingring och hemlöshet med all den nöd, som är
förbunden därmed.
Det gifves nu många, som absolut intet vilja lära af denna
sorgliga historia. Den predikar för döfva öron. De vända på
det och säga: det är ändock bra enfaldigt att tro, att så mycket
skulle bero på hvad man tror eller icke tror. Hvad Jesus är
eller icke är, det är ju ändock bara dogmer, och icke kan det
betyda så mycket, om man tror på den eller den dogmen.
I hela detta resonnemang ligger ett fruktansvärdt, ödesdigert
misstag.
Det var icke dogmer det gällde då. Jesus var en lefvande
personlighet, i hvilken Guds sanning och kärlek kom till
fullkomlig uppenbarelse. I honom erbjöds frälsning åt Israel. Och han
var den enda frälsningsmöjligheten. Det var därför han sade
till judarna: »Om I icke tron, att jag är den jag är, så skolen
I dö i edra synder» (Joh. 8: 24). Och denna dorn gällde såväl
folket som den enskilde.
Och det förhåller sig alldeles på samma sätt ännu i dag,
fastän Jesus nu icke går ibland oss i synlig gestalt. Osynlig är
han genom sitt evangelium nära oss med sitt
frälsningserbjudande. Att strida emot sanningen, uppenbarad i honom, att
tillsluta hjärtat för den gudomliga kärlek, som tagit gestalt i honom,
blifvit kött och blod i honom, detta är det ödesdigra, det dömande
och fördömande. Här är visst icke i första hand fråga om en
tankemotsättning, utan om en viljemotsättning, alldeles såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
