Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
322 TJUGUSJETTE SÖNDAGEN EFTER TREFALÜIGHETSSÖNDAG
Och de skola komma; de skola gå bort. Det blir ett oåterkalleligt
åtskiljande. Två hopar bildas, två skaror med för evigt uppdragen
gräns dem emellan. Det är ju slutdomens dag.
Lif eller dorn — ja, det blir äfven din och min lott, antingen
— eller. Och den blir befästad för alltid. Det kommer icke att
finnas möjlighet till ändring. Frågan kan icke hänskjutas till
annan, högre domstol. Konungen har sagt sitt ord, och det förblifver
därvid.
Men hvem är då han, hvilkens röst har en sådan makt,
hvilkens ord är af så afgörande betydelse?
Det är Kristus Jesus, »förstlingen af de afsomnade». Det är
han som själf först bröt dödens band. Det är han som endast
ropade, redan då han gick här i syndigt kötts gestalt: »Lasarus,
kom ut», »och han som hade varit död kom ut.» Så ljuder det
ju också gång efter annan vid våra grafvar, medan de tre
skofiarna mull falla så tunga: »Jesus Kristus, vår frälsare, skall
uppväcka dig på den yttersta dagen.» Och det blir så.
Det allt afgörande ordet är hans. »Han skall skilja dem
ifrån hvarandra, såsom en herde skiljer fåren ifrån getterna.»
Huru ofta hafva vi icke lyssnat till detta enkla och dock så
majestätiska ord på domsöndagen! Han skall med sitt ord
anvisa enhvar sin plats, på sin högra sida eller på den vänstra. Han
skall säga till de ena: »Kommen», till de andra: »Gån bort». All
dom har Fadern öfverlåtit åt Sonen. Lif och död, allt ligger i
hans hand. På hans afgörande hänger det eviga lifvets glädje och
domens ångest. Och hvarför så? »Han har gifvit honom makt att
hålla dorn, eftersom han är en människoson», Guds son i
människonatur. Det behöfver icke finnas rum för ens en skugga af
misstanke, att han dömer, hvad skall jag säga, förnämt eller
hårdt eller godtyckligt, liksom den som utan personlig närmare
kännedom om förhållandena ser allt likasom blott ofvanifrån.
Han känner människolifvet på närmaste håll, icke blott enligt
hörsägner. Och hvad ännu mer är, han sändes hit ned just till
oss människor såsom frälsaren. »Jesus Kristus, vår frälsare, skall
uppväcka dig på den yttersta dagen.» Det är ju så det ljuder vid
våra grafvar.
Men efter hvilken måttstock skall domen ske? Hvad skall
vara det afgörande?
Ja, hvad säger han själf? Han säger: ditt eget personliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
