Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TJUGUSJUNDE SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHETSSÖNDAG 327
talande bilder, tagna från skilda områden för att åskådliggöra
olika sidor af högre, andliga verkligheter!
Den liknelse, som ställes inför oss i dag, är i det afseendet
olik alla andra om himmelriket, att den börjar så: »Då skall
det vara med himmelriket såsom.» Den för oss, kunna vi säga,
mera omedelbart till tidsålderns fulländning, till tiden närmast
före Kristi tillkommelse. Brudgummen är ett namn på Kristus,
som, äfven om icke uteslutande, är hans särskildt med hänsyn
till den stunden, stunden för hans uppenbarelse i härlighet.
Då skall hela den kärlekens rikedom, som ligger uttryckt i
särskildt detta namn, komma till synes. En trolofningstid har
gått före för hans församling, hvarunder hon fått åtnjuta en rik
försmak af hvad som skall komma. Då skall fullheten skänkas i
fullt åtnjutande. Brudgum och brud skola, oskiljaktigt förenade,
äga hvarandra i ostörd besittning, och lyckan eller, ännu bättre,
saligheten i denna kärlekens gemenskap skall under evigheters
evigheter afslöjas i stigande fullhet.
Frestelsen att se detta såsom något långt i fjärran ligger utan
tvifvel nära. Såsom kristna tro vi ju på Kristi tillkommelse och
vänta den. Löftet därom är lika visst som något annat löfte, och
det är gifvet mångfaldiga gånger af honom själf, som är sanningen,
och upprepadt af änglaläppar i en sådan betydelsefull stund, som
då han upptogs till himmelen. Hans lärjungar hafva också under
de årtionden, som närmast följde, gång efter annan påmint därom,
ja, under stor glädje pekat framåt mot uppfyllelsen. Ännu från
vårt nya testamentes sista sida ljuder hans egen röst till oss:
»Se, jag kommer snart.» Vi veta, att han kommer, lika visst som
han kom efter den långa väntan under gamla förbundets tid.
Älska vi icke också hans tillkommelse, åstunda vi den icke? Men
han har dröjt. Århundraden hafva gått. Huru lätt är det då icke
att somna in öfver den sanningen! Huru lätt blir den icke
overklig och dimmig för oss, likasom upplöser sig i fantasier och
drömmar blott utan verklig betydelse för vårt praktiska lif!
Men dagen rycker under tiden allt närmare inpå oss, allt
närmare och närmare. Många tecken, angifna af honom själf,
tala därom. Vi skulle måhända önska dem klarare och
kraftigare. Men äfven i sin oklarhet äro de åtminstone en häntydan
om, att dagen nalkas. För öfrigt har han ju själf sagt: »I veten
icke dagen, ej heller stunden.» Dunkelheten öfver utsagorna om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
