Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHANNES DÖPARENS DAG
345
sinne, få de yttre gåfvorna oändligt mycket större värde, De
blifva, äfven de, kärlekens linor, som draga oss till och binda
oss fastare vid Gud.
Men har du tänkt på hvad det är som ofta sätter fula fläckar
på den vackraste sommartafla? Det är vi människor, vår
ogudaktighet, vår synd, vår förvändhet. Det är vi, som från början
varit skapelsens krona, skapade till Guds afbild.
Vi erinras genom vårt ord i dag om lifvets vällust, om
sinnenas berusning genom gästabud och dans och dryckenskap. Ja,
just därigenom fördärfvas ofta högtiderna i nådens och naturens
rike. Tänk på, hur julen, vinterns stora fest, ofta och af många
firas! Och det är ju på samma sätt med midsommarens, jag
tänker, äfven med denna midsommarhelg. Vi människor, vi
fallna människobarn, vi oskära, vi fläcka Guds skära, rena,
sköna värld.
Men tänk nu icke på andra, utan på dig själf och dem du
har ansvar för! Måhända är ditt lif ett sådant syndens lif.
I unga, äro nöjena edert lif?
Missförstån mig icke! Vi behöfva alla vederkvickelse. Det
finnes också förströelse, som verkligt stärker och ingjuter nytt
lefnadsmod. Det finnes ren, naturlig lifs-glädje. Och vi hafva
alla minnen däraf från gången tid, säkerligen äfven från
midsommardagar, minnen, för hvilka vi hafva orsak att tacka, och
hvilka äfven såsom minnen vederkvicka och stärka och gifva nytt
mod. Det hör ju också icke minst ungdomen till att glädjas.
Glädjen är ju just dess element.
Men om nöjet blir allt, blir hufvudintresset och allt annat
underordnadt? Och om Gud icke får vara med, om han
utestänges eller skjutes åt sidan? Om det blir bara sinnesrus, blir
Orenlighet och tuktlöshet? Och det kan det ju bli, i olika former,
på mångahanda sätt.
Det är för öfrigt visst inte bara unga, som lefva lifvet så.
Det är sorg och skam att nödgas säga det: det göra icke så få,
ännu när de nästan stappla fram emot sin graf.
Låtom oss icke leka med elden!
Hvilken varningstafla ha vi icke i Herodes! Vi se, huru länk
bindes vid länk i den träldomens kedja, som allt fastare omsluter
honom. Den ena synden föder uppenbart den andra.
Någon har, groft kanske, men träffande, liknat synden vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
