Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TREDJE BÖNDAGEN (MISSIONSFESTEN) 375
kraft i lifvet till att undfly det ondas snaror och göra hvad godt
är, ett lefvande hopp för tiden och evigheten. Och vi skulle
finna språket renadt, förnyadt, riktadt med nya ord för att gifva
uttryck åt det nya andelif, som brutit igenom. Förvandlingen
vore påtaglig. Du kunde icke känna igen det folket; så olika vore
dess förr och nu. Och passerade bilderna hastigt förbi dig, skulle
du knappast tro dina ögon.
Missionshistorien rymmer många sådana bilder inom sig.
Än är det ett djupt sjunket folk, som så genom evangelium lyfts
ur sin förnedring, naturligtvis icke med ens och dock mången
gång förunderligt hastigt i förhållande till hvad det varit. Än är
det ett folk med uråldrig, hög kultur. Nöden, ofriden,
dårskapen inom det är egentligen icke mindre för det. Dess
motståndskraft har kanske varit vida segare. Men det har till slut
nödgats gifva sig. Och ur kristendomens utsäde har en ny
kultur utvecklat sig, djupare* renare, mångsidigare, mera
lyckobringande för enskilda och hela folket. Den starkare har
besegrat den starke.
Det är tvifvelsutan oändligt stort, större än vi i allmänhet
inse, att få vara medintressent i ett så stort verk, i en sådan
kärlekens maktgärning, medkämpe i en strid med så viss utsikt
till seger. Mission är en djupt allvarlig sak och borde aldrig få
vara något annat. Att leka mission är ett fördärf för den som
sysslar med det och ett fördärf för det fält, hvarpå det pågår.
Mission är kamp »mot andevärldens furstar och väldigheter och
världshärskare, som råda i mörkret, mot ondskans andemakter i
himlarymderna» (Ef. 6: 12). Men hvad mera? Segern är viss,
om än oftast fördröjd. »Herren skall göra alla jordens gudar
maktlösa, och alla hedningarnas hafsländer skola tillbedja
honom, hvart folk på sin ort.»
Det är något särskildt stort äfven i de allra sista orden:
»hvart folk på sin ort». Väcker det icke vår uppmärksamhet
på den säregna prägel, som den sanne Gudens tillbedjan får
inom de olika folken och länderna allt efter särskildt kynne,
egenartade gåfvor, olika natur och historia, egendomligt
utgestal-tade språk med mera af samma slag? Det pekar på en
mångfald, en fullhet och omväxling, hvarigenom evangelii
outgrundliga rikedomar först komma fullt i dagen. Kristendomen må
vara än så internationell och dess skatter vara en gemensam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
