Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
380 FJÄRDE BÖNDAGEN (TACKSÄGELSEDAGEN)
Förkunna vi så om morgonen Guds nåd, så få vi ock, när
natten kommit, förkunna hans trofasthet. Guds barmhärtighet
»är hvar morgon ny». Vi hafva påmints om detta Klagovisornas
ord. Men fortsättningen lyder: »Ja, din trofasthet är stor.» Huru
ofta sammanställas icke de båda: Guds nåd och Guds trofasthet!
»För din nåds och sannings skull» — vi finna icke sällan det
uttrycket i psalmerna; och är icke »sanning» där detsamma som
»trofasthet»? Hvarje afslutad dag lämnar nya bevis för Guds
trofasthet, lika visst som hvarje ny morgon bär nya nådegåfvor
i sitt sköte. Den ser det, som har öppna ögon, ser det med
tacksägelse och lofsång.
Tacka vi nu verkligen också och lofsjunga den Högstes namn
i Sveriges land?
Det våga vi säga, och vi säga det till Guds pris: tacksägelsen
och lofsången är icke utdöd ibland oss. Långt därifrån.
Det finnes en rätt stor skara enskilda, som sjunga och spela
till Herrens ära i sina hjärtan och tacka Gud och Fadern i vår
Herres, Jesu Kristi, namn — jag vet icke, om vi våga säga: »alltid»
och »för allt» (Ef. 5: 19, 20). Det må vi själfva pröfva inför
Gud och på samma gång tillgodogöra oss den väckelse därtill,
som ligga i de antydda maningsorden af Paulus. Ofta nog dö
lofsångstoner bort på jorden, äfven här hos oss, tyvärr icke blott
därigenom att lofsjungande människobarn hemförlofvas till den
himmelska sångens rätta land, utan äfven genom affall från Gud
eller genom öfvergifvande af den första kärleken. Men så födes
lof sången i andra hjärtan, där det förut varit stumt. Luckorna
fyllas; den lof sjungande skaran rekryteras.
Visst finnes det också icke så få hem i Sveriges bygder, där
tacksägelse och lofsång vid morgon- eller aftonandakt ljuder
samfäldt »i psalmer och lof sånger och andliga visor». Gud vare
tack för hvarje sådant hem! De äro ljuspunkter i mörkret.
Visst går det nu mera också en mera bestämd lofsångston
genom hela Kristi församling i Sverige. De förr alltför vanliga
jeremiaderna öfver allt och alla hafva i rätt stor omfattning
nödgats vika för en större hoppfullhetens ande i tro på den Gud,
som gjort och gör under. Icke så, som om det icke skulle vara
orsak nog till att önska något ännu rikare af tack och lof. Ofta
är lofsången ännu alltför lam och svag och fattig. Guds lof
förkunnas väl knappast »med tiosträngadt instrument». Men det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
