- Project Runeberg -  Drottminnen från Marstrand (1887-1907) /
41

(1908) [MARC] Author: Aron Jonason
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fel, att icke bänkraden näst bakom konungens stolar var fullt upplagen
af societetens »spetsar», så ofta konungen kom tillstädes, men nog
spårades merendels luckor, när så ej var lället.

En årligen återkommande tillställning, hvilken äfven i fullaste mått
hade att glädja sig åt den kungliga frikostigheten, var den oundvikliga
basaren, som den länge kallades, till dess det hlef omodernt att
arrangera dylika tillställningar. Men i Marstrand finnes en del fonder, hvilka
äro ställda under badsällskapets hägn, fonder, hvilka afse utdelning af
pensioner, hjälp åt medellösa badgäster, understöd åt ortens fattiga m. m.,
och dessa fonder måste hållas vid makt. Något lämpligare sätt härför
än tillställningar af ofvan sagda form har ej kunnat påfinnas, och »festen
för välgörande ändamål», som det numera heter, lär väl förblifva en
konstant företeelse i Marstrands badlif. Hvilket oersättligt tomrum i denna
festlighet skall ej vållas däraf, att den folkkäre konungen aldrig mer
kommer att visa sig vid densamma?

En eller annan timme efter det festen väl kommit i gång brukade
konungen infinna sig, och nu blef det lifligt bland de församlade. Allt
intresse koncentrerades kring den kungliga kunden, och med rund hand
lät han de blanka guldmynten eller de alldeles nya, ovikna sedlarna söka
sig väg till de olika kassorna. Själf lät konungen därvid guldet rulla,
under det hans adjutant fick sköta sedelbunten. Ingen blef loltlös, och
när konungen någon gång fick lust att med egen hand fördela inköpta
godter och andra föremål bland småttingarne, kände barnungarnes jubel
inga gränser. De kunde i sin förtjusning blifva så närgångna, att
ordningens upprätthållare måste inskrida, under det att landsfadern tog
an-loppct helt och hållet från den gemytliga sidan.

Det låg i konung Oscars skaplynne att kunna finna sig road af äfven
ganska anspråkslösa ting, och där den blaserade förnämileten ryckte på
axlarne, där kunde konungen lockas till ett hjärtligt skratt. Det var just vid
dessa slags folknöjen, hvilka h. m:t under vanliga förhållanden ju aldrig fick
tillfälle träda närmare, som denna hans lyckliga egenskap uppenbarade sig.

Drottminnen.

0

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:25:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jadrott/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free