Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med skummande, ädel dmfvosaft. Konungen hängde det historiskt
märkvärdiga dryckeshornet kring sin hals, berättade med synbar förkärlek dess
historia, hur det förskref sig från hedenhös och en gång prydt hufvudet
på något märkvärdigt hafsvidunder (antagligen ett dåtidens Storsjöodjur),
som i Hangötrakten injagat skräck hos befolkningen, till dess en tapper
ungersven medelst ett väl måttadt klubbslag oskadliggjorde vidundret och
som segertrofé tog ett af dess horn. Detta stannade sedan som ett slags
talisman i den modige ynglingens släkt, gick i arf från far till son och
ansågs bringa lycka med sig, särskild t till sjöss. Före slaget vid
Svensksund fick hertig Karl hornet i present och behöll det, tills han som kung
skänkte det till en adlig person i sin omgifning. Efter mångskiftande öden
kom hornet i händerna på kung Karl XV och skänktes af honom till
hans broder, sjömannen. Kung Oscar var mycket fästad vid denna
klenod, hvilken hvarje julafton inom familjekretsen framtogs till festglansens
förhöjande.
Nu följde den af konungen utbringade skålen för de kvinnliga gästerna,
städse förhärligad af för tillfället författade, i klingande stanser affattade
verser, och sedan denna hyllning försiggått och h. m:t kredensat
dryckeshornet, fick detta, kringburet af en lakej, göra sin rond, så att samtliga
gästerna sattes i tillfälle att inmundiga en klunk af dess pärlande
innehåll. Det kräfdes en viss försiktighet för att vid denna procedur riktigt
manövrera med hornet; misslyckades den drickande, fick han vanligen
en skvätt af vinet öfver sig. Konungen följde med liiligaste intresse
hornets rundgång och fick ett godt skratt, när champagnen hamnade bredvid
i stället för i vederbörandes mun.
Något annat skåltal än detta samt frambärandet af tacksägelsen till
den höge värden, hvilket maktpåliggande uppdrag var bestämdt att
fullgöras af den yngsta bland damerna, förekom icke.
Ett undantag från denna regel var jag dock i tillfälle att bevittna.
Det var på en utfärd, vid hvilken Sveriges förnämsta dåvarande
festtalare, kungl. bibiotekarien Harald Wieselgren befann sig bland de in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
