- Project Runeberg -  Människor som jag känt : personliga minnen, utdrag ur bref och anteckningar / Andra delen /
17

(1904-1914) [MARC] Author: Jac Ahrenberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

17

vandrade befolkningen af olika finska typer, som
slagit sig ned i Korpiselkä socken och dragits till
dessa nejder vid de stora skogsaffärernas tid. Han
stod oförstående gentemot dessa hänsynslösa
nykomlingar med sina buttra miner och demokratiska
gåpåarefasoner. Wornanen kände af rasinstinkt, att
mellan det nya och det gamla elementet krig skulle
uppstå och att i denna kamp hans ras skulle gå
under. Kunskapens träd har både ond och god
frukt, och man kan ej förmena Wornanen, att han
tyckte att de tjänstemän och affärsidkare, som
besökte hans landsdel, fått smaka mera af den
förra än af den senare frukten. Det gladde mig
därför när jag några år före Ignoi Wornanens död
fann, att hans uppfattning om de finska finnarna
och de svenska herrarna undergått en väl behöflig
justering. Se här hvad som gaf Wornanen en bättre
tanke om vårt lands herre- och tjänstemannaklass.

Utan tvifvel erinrar sig läsaren, att på åttiotalet
södra delen af Åbo län plötsligt hemsöktes af en
vargflock, som blef en fara för människorna. Det
ena stackars barnet efter det andra blef ett offer
för vilddjuren. Olyckans vidd, den oförsvarliga
ynklighet, som detta vargarnas krig mot människorna
blottade, väckte en storm af ovilja i landets press.
Friherre Max af Schultén skref en ljungande artikel
mot lojheten hos dessa människor, som ej drogo
man ur huset för att försvara sig och sina barn
mot ödemarkens odjur; det ena med det andra
gjorde att jag kom att tänka på Ignoi Wornanen
och hans söner. Jag gick upp tillj civilchefen i
senaten, Nykopp, och framhöll lämpligheten af att

2

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:25:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jagkant/2/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free