Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
marken, ja jag är viss om att den gått igen i
någon af de versifierade impromtu runor som
karelaren har så lätt för. Wornanen och Falkman
kysste hvarandra vid afskedet och skildes åt för
att aldrig mer träffas. Hvardera dog år 1889.
Wornanen var då omkring 60 år, Falkman 58.
När jag nu, efter allt hvad vi upplefvat under
de sista åren, alla rån, mord, sammanslutningar i
plundringssyfte, ali förvildning och råhet, allt det
klasshat och herrehat, som runnit öfver bräddarna
i vårt land och gjort det finska namnet fruktadt
och osympatiskt i den skandinaviska norden,
tänker på min gamla hederliga Ignoi Wornanen och
hans älskvärda familj, då gör det mig godt i själen
att kunna säga: vi voro vänner. Från skilda
samhällsklasser, ja raser, med olika bildnings- och
kunskapsgrad, kunde vi dock bortom allt det som
skilde oss åt förstå och värdera människan hos
hvarandra. Gåfvor och gengåfvor stärkte vår
vänskap, han gaf mig en lefvande utterunge och en
björnhundsvalp. Valpen var så späd, att den under
den långa, besvärliga resan gömdes i en stor
kan-tele, som jag köpt därborta, och hvars gafvelstycke
Wornanen hade öppnat, och i dess kropp bäddades
valpen in i mjuk mossa. Af mig fick han i
gengåfvor stadsbons sedvanliga skänker.
När han var hos mig i Viborg eller
Helsingfors, där han satt vid samma bord som jag, höfvisk,
förbindlig och artig, väckte mycket i mitt hem hans
undran och än mera hans intresse, intet hans förvåning
eller häpnad; han var en gentleman. Men den
tiden hade icke det af herr Valpas predikade sys-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
