- Project Runeberg -  Människor som jag känt : personliga minnen, utdrag ur bref och anteckningar / Andra delen /
31

(1904-1914) [MARC] Author: Jac Ahrenberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

31

ej fäderneärfda företrädesrättigheter och var just
beträffande detta spörsmål i ständig fäjd med min
fader, som höll på att de dyrbaraste gåfvorna i
lifvet voro de nedärfda. Vid sidan af det nedärfda
var det förvärfvade af ringa värde, det nedärfda tog
generationer i anspråk, det förvärfvade kunde i
lifvets lotterispel vinnas och förloras när som helst.

Morfar hatade aristokrati, afskydde byråkratin
och följde med världens och individens
frihetssträfvanden på ett sätt, som om allt detta rört honom
personligen, och det rörde honom äfven personligen,
ty han led däraf, likasom han gladdes däråt. Han
hade med hvarje fiber i sitt hjärta följt med 1830
— 48 och 59 års revolutioner och frihetsstrider.
Cavour, Langiewicz, Garibaldi, Bakunin voro hans
hjältar. Kära fars rum i biskopsgården i Viborg
var medels en låg skärm afbalkadt i tvenne delar;
den ena, den mindre delen, beboddes af mig. Hur
ofta har jag ej där bakom skärmen lyssnat till den
gamla. Hade polackerna, italienarna eller
engelsmännen vunnit en seger, då var han glad och
belåten, och i korta passionerade ordalag utlät han
sig om saken.

Dessvärre hade han ej ordet i sitt våld, något
som tycktes plåga honom i hög grad.

Tystlåten, inåtvänd som han var, kommo
uttrycken för hans jubel, hans afsky och hans sorg
fram i korta, nervösa fraser och utrop. Motsades
han, brusade han upp, ty bevisen, orden voro så
långt borta, talet var så svårt. Ingen annan än kära far
vågade vid sådana tillfällen motsäga honom på
allvar. Bättre än hans korta, stapplande tal tydde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:25:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jagkant/2/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free