Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
så det smällde till — morfar fick en örfil. Dagen
därpå, när kotteriet vid sedvanlig promenadtid var
ute och tog frisk luft på Viborgs långa bro, mötte
de landskamreraren. Judén viker då, generad öfver den
utdelade örfilen, af på en tvärbro, som leder till
det gamla slottet, men morfar ropar fryntligt till
honom: „Bror Judén, genera dig icke, det var ju
jag, som fick örfilen, och icke du." Judén vände
om och vänskapen var återställd.
*
Landskamreraren hade lånat ut penningar åt en
af sina bekanta. Då emellertid hvarken räntor eller
kapitalet inbetalades, blef han förargad och tog
bysättningsutslag på den försumlige. Nu fick den
arma gäldenären hett om öronen. Han sprang hos alla
sina vänner och bekanta, men ingen af dessa var i
stånd att hjälpa honom. „Gå till Bäcken", rådde
honom slutligen en af vännerna, „men se lugn ut
bara." Ja, där var ju egentligen allt att vinna och
ingenting att förlora, man kunde ju riskera ett försök.
Gäldenären gick alltså till Bäcken, där han framställde
sitt ärende i följande ordalag: „Någon f—n har fått
bysättningsutslag på mig, jag behöfver ovillkorligen
en större summa penningar; kan jag få låna den
af landskamrern?" Gamla Bäcken hade endast
mumlat ett. „Någon f-n, hm! hvarför inte, men se
till att räntorna betalas ordentligt."
När Bäcken sedan skrattande talade om
historien för sina vänner, hade han yttrat: „Ja, oförskämdt
var det, men det var roligt ändå."
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 11:25:10 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/jagkant/2/0049.html
