Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
enda fortsättning, så att man knappast märkte
omslaget. I förbigående sagdt, Ryssland, eller, som
han konsekvent sade, Sibirien, där han samlat
sin väldiga förmögenhet, afskydde han ur djupet
af sin själ. »Damals als ich mit den Tschinowniken
in Sibirien war, ach Gott! war das auch ein Leben!"
hörde jag honom mer än en gång säga.
Schliemann hade tidigare, som redan nämndt,
läst finska för sedermera hofrådet Slöör, som några
år före sin död på tal om denne sin celebre elev
sade: »Nog kunde han mer finska än
Helsingfors-herrarna och Borgåbarnen". Då jag på sjuttio-talet
återfann Schliemann i Athén hade han glömt den
finska han kunnat. Kunskapen inskränkte sig nu
till en del stereotypa fraser, mest dem, som jag ofvan
nämnt. Men en gång, det var 1878 i Paris,
öfver-raskade han mig på världsutställningen med en
ovanligt rik och fyllig finsk fraseologi. Han hade
varit i London och där träffat en finne, med hvilken
han samtalat på finska. Jag har senare undrat,
om det icke månde varit Antti Matilainen från
Lintuniemi i Kristina socken, som i unga år kom
till England och blef kammartjänare1) hos
Schliemanns vän Gladstone. Hvem den finska
språkläraren än var, befanns Schliemann nu laddad med
en sådan mängd finska frågor och svar, att min
finska kollega vid utställningen förklarade sig rent
stukad: „Gubben kan mycket mera finska än jag."
Matilainen var senare vaktmästare vid landskontoret i
S:t Michel, där han högt aktad af; länets höfdingar och rikt
medaljerad dog år 1900 vid 80 års ålder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
