Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
Men så hörde min kollega också till] dem, som
Slöör kallade „Helsingfors-herrar och Borgå-barn".
Snart nog måste dock Schliemanns fraser igen hafva
förflyktigats, ty professor O. E. Tudeer, som träffade
honom senare (1881—82), sade att hans finska var
högst bristfällig. I alla fall, språket var honom
icke alldeles obekant. Svenska läste Schliemann
däremot ofta; Sveriges rika arkeologiska litteratur
följde han noga med, och hade han i några
timmar språkat svenska, tinade talet så att säga upp
och flöt mer än hjälpligt. Lägger jag till
ofvanstående, att han i „Schliemanopolis"— så kallades
barackstaden vid Troja, där hans arbetare bodde —
dagligen var tvungen att tala turkiska, arabiska och
en syrisk munart, så måste det medges, att hans
språkkunskap var öfverväldigande. Han kunde
nämligen dessutom latin, grekiska och nygrekiska.
Om hans kunskap i sistnämnda språk kan jag ej
yttra mig, men hade den varit bristfällig, så skulle
man nog fått veta det, ty Schliemann var utsatt
för en stark, föga vänlig och icke rättvis kritik i
Athén, hvad helst han gjorde eller sade.
Hans älskvärda hustru sade, att Schliemann
bildat sig ett nytt språk af homeriska ord och
fraser, dem han använde med en förvånande säkerhet.
Andra, som i detta afseende voro mindre öfverseende,
— jag nämner Kyros (herre) Eustratiades, Rizas,
Rossi, Hagios Petros m. fi., sade att Schliemann
kunde Iliaden utantill, innan han lärde sig
nygrekiska, och nu på löjligt vis blandade ihop
homeriska verser och nyateniensiskt slangspråk. En
grekisk diplomat — för öfrigt kusin till målaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
