Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
1877—81 tagit del i utgräfningarna i Olympia och
några år senare blef anställd vid tyska arkeologiska
institutet i Athén. Denne blef så att säga
Schliemanns kompanjon. Dörpfelds skolade och
metodiska arbetssätt lade en välbehöflig kapson på
dilettanteriet och chauvinismen i Schliemanns
verksamhet, utan att på något sätt stäcka hans
ifver och hålla hans entusiasm tillbaka. Frän och
med denna tid fingo Schliemanns arbeten en reda
och ett vetenskapligt värde, som stå i jämnhöjd
med den underbara lyckosamheten i alla hans
företag. Fynden i Mykene och Tiryns,
epokgörande för studiet af både Greklands och många
andra lands forntid, omgåfvo hans namn med oanad
glans och gåfvo honom omsider den efterlängtade
platsen bland Europas lärde. Han var rik,
oberoende och lyckligt gift, och hans lif hade lupit
in i den händelselösa lyckans monotoni om hans
oroliga ande öfverhufvudtaget älskat ro, om hans
rastlösa energi icke ständigt hade drifvit honom
på jakt efter nya eggelser och nya sensationer.
Likasom han efter fynden i Troja kom i delo
med den turkiska, fick han efter fynden i Mykene
ett obehagligt mellanhafvande med den grekiska
regeringen. I ett pompöst franskt bref hade han
erbjudit Grekland frukterna af sitt arbete i Mykene,
men detta tog den grekiska regeringen högst illa
upp. Han hade i själfva verket intet att erbjuda,
ty kontraktsenligt hade han förbundits till att
allt hvad han möjligen fann i Atridernas borg
skulle höra Grekland till. Detta lät man honom
oförblommeradt veta, och då han icke nöjdes där-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
