Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
att generalguvernörens adjutant hade frågat efter
mig. Jag trodde att detta berodde på något
missförstånd, men dagen därpå infann sig verkligen hos
mig adjutanten, ryttmästaren Woldemar Schliesin,
en högst elegant och i denna världens vägar
verserad litavo-polack, känd i hela det dåtida
Helsingfors för sina effeminerade vanor, sin passion för
gamla spetsar, möbler, porträtter och bearbetadt
silfver. Han var med andra ord en ifrig samlare af
allt det, som kort om godt kallas antikviteter. För
öfrigt hade han den goda sidan att, om han ock
skämtade med våra enkla seder och rustika manér,
han det oaktadt i grund och botten förstod oss
väl och satte värde på det värdefulla i det
kulturella lifvet i den tidens Finland. Vi hade tidigare
endast obetydligt känt hvarandra, hvilket dock icke
hindrade honom att hälsa på mig som på en
gammal bekant.
Efter ett mycket fint och artigt, för att icke
säga slugt kansliförhör rörande min vistelseort
under de flydda åren, hvarifrån jag kom och hvart
jag åter var på väg, kom han fram med en
bjudning till middag hos hans excellens
generalguvernören och ännu en sak, jag skulle taga med mig
mina studier och eskisser.
Det ena passade precis lika illa som det
andra. Studierna funnos hos en anförvandt längst borta
i Kronohagen, och själf hade jag med förlof ämnat
intrigera min mångåriga vän Ida Basilier, som
denna dag i Titanias kostym skulle uppträda på en
maskerad i Studenthuset. Hon hade i salong Erard
i Paris några år förut presenterat mig för Mignons
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
