Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
141
Grefve Adlerberg var förbittrad på hela den
tekniska ledningen, och en vacker dag sänder han
sin kanslichef Lerche till mig och låter fråga mig,
om jag ville ge ett utlåtande om bygget. Jag gjorde
det, och mitt utlåtande var icke förmånligt.
Ingeniörofficerarne tillbakavisade det med
indignation, och slutresultatet blef att jag vädjade till
Hugo Gropius, den berömda dekorationsmålaren
och teaterkännaren i Berlin. Då mannen i alla fall
skulle komma att utföra nödiga rekvisita, beslöts
att han skulle kallas till Helsingfors. —
Kanslichefen Lerche och jag fingo i uppdrag att taga frågan
och mannen om hand, och fjorton dagar senare
anlände den store matadoren, en af de få verkligt
spirituella och lustiga tyskar jag sett, — men så var
han också pappa eller onkel till ett par af de
bästa årgångarna af Fliegende Blätter, som hans
fader grundlagt. — Adlerberg själf, hans ingeniörer,
Gropius och undertecknad, i egenskap af „ allmän
åklagare", vandrade genom den olyckliga
byggnaden, och samma dag, efter en opulent middag,
arrangerades ett stort kommittésammanträde i
generalguvernörshuset, vid hvilket Gropius kom fram
med sina gravamina.
Adlerberg, som själf förde ordet, hörde med
djupaste allvar på det stora oraklet, och när
Gropius slutat, vände han sig till denne med frågan:
„Und was ist jetzt zu machen?"
„Das Haus von neu an wiederzu bauen",
svarade Gropius kort och kallblodigt.
„Das habe ich von Anfang schön gesagt", inföll
sedermera kommendanten Tschepurnoff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
