- Project Runeberg -  Människor som jag känt : personliga minnen, utdrag ur bref och anteckningar / Andra delen /
142

(1904-1914) [MARC] Author: Jac Ahrenberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

142

Ingeniöröfversten steg nu upp och stammade
på ryska något om att han ej var arkitekt, att han
endast på befallning åtagit sig ritningarnas i fråga
utförande. Det hela slutade med att han anhöll
om att få afgå. Ett par år senare blef han och
flere af hans kolleger för underslef vid ryska
kronobyggnaderna i landet förvisade till, jag vill
minnas, Orenburgska guvernementet. Det var en ytterst
obehaglig situation, i hvilken sällskapet befann sig.

För att lätta på stämningen tog jag itu med
hufvudfrågan och framhöll, att den ryktbara
teaterkännaren herr Gropius såg saken efter stora
Berli-nerförhållanden. Enligt min åsikt var det icke
nödigt att gå så radikalt till väga. Visserligen kunde
man ej fördjupa scenen, ej närma logeraderna till
hvarandra, men foyern kunde höjas, trapporna
byggas om etc. Med tålamod och trettiotusen mark
skulle man kunna komma långt. Gropius började
äfven att jämka på sina åsikter, och det hela fick
ett drägligare slut än någon vågat hoppas.

När vi skildes åt om aftonen kom ryttmästar
Schliesin till mig. Han var fästad med varma och
djupa, nästan sonliga vänskapsband vid familjen
Adlerberg, och sade att le bon vieux rent af sörjde
öfver denna teaterskandal. Kunde jag få det hela
igenom, utan att grefven behöfde anhålla om
ytterligare medel, vore det en verklig lycka. Se nu till
att tysken icke klagar i onödan, var hans värd,
bjud honom på hvad han vill och gå med
räkningen till kanslichefen Lerche.

Jag tog ryttmästaren på orden och förde
Gropius ännu samma afton till Societetshuset. På vägen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:25:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jagkant/2/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free