- Project Runeberg -  Människor som jag känt : personliga minnen, utdrag ur bref och anteckningar / Andra delen /
155

(1904-1914) [MARC] Author: Jac Ahrenberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

155

I detta afseende sade han själf: „blodet är
tjockare än vattnet", han kände sig ett med det
svenska elementet, huru starkt han än betonade att han
var en ortodox, en ryss. Det finska elementet hos
oss hade för honom endast ett kuriositetsintresse
i frågan om etnografika och folkelig färgkonst.
Han köpte ständigt och jämt karelska silfverbrickor,
väfnader och prof på genuin finsk kultur, som han
delade ut bland sina vänner vid hofvet och i
utlandet. Om det finska partiets dåvarande ledare
sade han en gång till mig: „Man säger att de
allesamman tala dålig finska, att de icke äro
lyckliga stilister, att skriftspråket ännu kommer att
undergå stora förändringar, och detta tyckes mig helt
naturligt; de äro ju alla svenskar, de som betyda
något, en Snellman, en Forsman, eller också tyskar
som Krohn.

Jag upplyste honom om att också Krohn måste
betraktas som svensk, ty hans farfader hade lefvat
större delen af sitt lif med svenskt pass i
Petersburg, han var nämligen svensk undersåte, född i
Pommern, medan detta var svenskt. Grefven
skakade på hufvudet: „sonderbare Verhältnisse bei
nns" och bad mig lämna några detaljerade
uppgifter i denna sak.

Grefve Adlerbergs afsked från Finland var
rörande. För hvem som helst förklarade han, att det
var för honom en sorg att lämna Finland. I
landet kände man det som ett förebud, ett varsel om
att den nya tid vi gingo till möte var allvarlig. I
alla afskedstal var det den tonen, som ljöd främst,
och den noten, som var understruken. Det fast

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:25:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jagkant/2/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free