Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
ren: „Ända hit"? Detta inpass misshagade grefven
på det högsta, han frågade sig om det var ironi,
tankspriddhet eller något ännu värre hos härskaren.
I Petersburg fick han se, huru landet låg. Hela
hofvet skälfde ännu af oro och ångest efter
Alexander II:s förfärliga död. De nya männen hade ännu
ej kommit, de gamla hade ännu ej fallit, allt var
höljdt i dimmor och dunkel. Visst var blott att
furstinnan Jurjewskaja (Dolgoruki), morganatiskt
förmäld med Alexander II, var fallen, och hon drog
med sig hofministern Alexander Adlerberg. Till sin
egen olycka hade hofministern efter en årslång
förbittrad kamp om företrädet hos den aflidne
kejsaren just kort före dennes död försonat sig med
furstinnan, som för det nya hofvet var alldeles
omöjlig. Adlerberg behöll väl ännu någon tid sin
portfölj, „men jag har endast mappen, handlingarna äro
hos Woronzoff Daschkoff", hade den förre
gemytligt sagt åt sin broder. Vid denna tid fick
generalguvernören Adlerberg äfven höra, „ att den ryska
saken intet vunnit på hans regeringstid i Finland",
nu skulle man börja på en annan bog. Med
anledning af alla dessa för grefve Adlerberg
nedslående fakta skref han till sin ofvannämnda
förtrogna dessa märkliga ord: „De tro att de kunna
russi-ficera Finland, men det skall aldrig lyckas". Till
sin broder hade han sagt: „Så länge har jag lefvat
i det landet, att jag i fråga om russificeringen kan
säga, att den är en omöjlighet".
Helsingfors stadsfullmäktiges ordförande L.
Lindelöf fann väl de lyckligaste uttrycken för hvad
som rörde sig inom vårt folk vid grefve Adlerbergs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
