Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
173
hvilken vacker sommar! — gjorde Helsingfors ett
intryck af på samma gång friluftsläger och storstad.
Jag kom med min unga fru från Paris som
konvalescent; hos den polskfödda grefvinnan Junossa
Be-linski, gift med en aflägsen anförvandt till min
hustru, hade jag legat i tyfus och var nu full af
oro öfver våra insända konstverk, det sades att de
icke hunnit fram till den stora konstutställningen.
Jag gick redan innan dörrarna för allmänheten
öppnats till konstgalleriet för att öfvertyga mig om den
saken. Min oro var obefogad, allt hade kommit
fram i tid, allt var väl och ordentligt arrangeradt
af vännen Th. Höijer. Uppe på det vackra
galleriet vandrade en ståtlig femtio års herre civilklädd
och förevisade för en mängd finska och ryska
officerare i lysande uniformer den finska konstens
främsta verk. Jag antog att ciceronen så väl som
sällskapet hörde till den kejserliga sviten, desto
hellre som den förstnämnda talade en mjuk och
vacker, något skorrande och läspande franska. Vi
bemötte hvarandra som utlänningar, tills ryttmästar
Schliesin, generalguvernörens adjutant, som
anslutit sig till sällskapet, föreställde oss för hvarandra.
Den civila herrn var Severin Falkman.
Skrattande gingo vi till restaurangen, spisade
frukost och försökte att passa in m:r Joubrac och
grefve Marquet i den rätta tidsföljden af »Falklands"
pariserminnen, utan att jag kan säga att vi
lyckades häruti.
Vi lyckades i stället passa in oss själfva hos
hvarandra, så att jag kan säga att, med undantag
af några små bland konstnärer vanliga slitningar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
