Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
som skulle finnas i ett ordentligt svenskt bibliotek
och därutöfver kopparstick, planschverk och medaljer.
Sonen Severin Falkman hade redan vid tolf
års ålder antecknats som elev hos Sveriges främste
kopparstickare och anekdotberättare K. D. Forsell.
Utom som inom hemmet var konsten hans lifsluft.
Ja, man kan säga att hela familjens, de stora,
ståtliga människornas uppträdande var dekorativt;
morfaderns ande hvilade öfver det nya hemmet i det
nya landet.
Hvad den unge Falkman en gång skulle blifva,
det låg klart bestämdt i ödets rådslut. Han växte
upp i skuggan af sin morfaders stora och i
familjen afgudade namn. Det gällde blott för honom
att välja: målare, skulptör, arkitekt, dekoratör. Dess
värre kunde han sent besluta sig för att välja det
€na eller det andra; han blef litet af allt detta.
Teoretiskt behandlade han ett kolossalt område,
praktiskt sedt, ur handtverkssynpunkt likaså, ty han
var skicklig förgyllare, modellör, snidare, tecknare
€tc., men som utöfvande konstnär hade han ett
mycket begränsadt område för sin andes verksamhet.
Då han året efter det föräldrarna öfverflyttade till
Finland kom till Helsingfors, gällde det för honom
att taga studentexamen, och efter flere
vedervärdigheter skedde detta 1850. Det var konsten, som
drog vedervärdigheterna öfver honom. Han glömde
böckerna för teaterregissörens mångfrestande
verksamhet. Och hvilken teaterregissör! Han skref
själf sina pjeser, målade dekorationer, arrangerade
kostymer, spelade manliga som kvinnliga
hufvudrol-ler, och ägde synbarligen redan då, hvad som på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
