Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
som en förändrad människa, säga alla som känt
honom vid denna tid.
Han ville icke måla mera, sade han till mig,
när jag gång på gång uppmanade honom att ägna
sig icke åt porträttet, ty därtill hade han icke färg,
icke säkerhet nog i teckning, icke heller tillbörlig
förmåga af själsanalys, utan åt dekorativ konst.
Omsider förmådde jag honom till att måla plafonden
i ryska teaterns hus. Jag höll bestämdt på
Falkman, ehuru ryttmästar Schliesin afrådde mig, „ty",
sade han, „grefven d. ä. grefvinnan blir aldrig nöjd."
Också eskisserna till utsmyckning af Viborgs
stadshus sal utförde han på min uppmaning. Han kom
till Viborg, besåg salen och staden under min
ledning och blef förtjust i den gamla handelsstadens
många historiska minnen. Detta besök och Victor
Löfgrens ifriga uppmaningar, som tycktes ha gått i
samma anda som mina, gåfvo upphofvet till hans
tafla „Karl Knutssons uttåg ur Viborgs slott".
I hans atelier, som jag flitigt besökte, träffade
jag att börja med ofta grefve Carl Mannerheim,
herr Anders Ramsay, baron Artur Klinckowström
och bröderna Karl och Onni Wetterhoff. När jag
några år senare besökte denna atelier, träffade jag
där herr och fru Victor Löfgren, Fanny Churberg,
J. R. Aspelin, E. Nervänder, Kaarlo Bergbom, O.
Wilho m. fi. det finska partiets koryfeer. Man
behöfde icke göra sig den frågan: hvad hade händt?
Svaret gaf sig själft. Jo, Falkman hade 1877 gjort
en resa upp till norra Finland, på vägen hade han
gjort bekantskap med min skol- och studentkamrat
Victor Löfgren, som nu till min stora bedröfvelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
