Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
ker att ni och herr Falkman om; den saken ha
en annan åsikt."
I mars var frågan om utställningen i Moskwa
afgjord, jag afgick från befattningen som
kommissarie vid den första finska
konstindustriutställningen och till min efterträdare utsågs magister E.
Nervänder. Det var vid denna tid vänskapsbandet
knöts mellan Falkman och Nervänder, öfver
hvilken vänskap den här ofvannämnda boken „Ett
konstnärslif" är att anse som ett monument. Jag
måste här erkänna att, ehuru jag stod i de bästa
personliga förhållanden till E. Nervänder, alltsedan
jag skref korrespondenser till hans tidning Åbo
Posten, ja tidigare, jag det oaktadt icke ville att
han skulle blifva kommissarie; om orsaken därtill
senare, då jag talar om Robert Lagerborg. Allt nog,
Falkman kom till mig, bad mig afstå från mitt
motstånd mot Nervänder och jag gjorde det. Innan jag
afgick fullständigt, skref jag den del af katalogen,
som omfattar keramiken, och tecknade
utställningsdiplomet.
•af
Människan! Falkman var större än konstnären
— huru ofta finner man icke motsatsen. Som
människa var han god och varmhjärtad, sympatisk
äfven i sina fel — han var frikostig, godhjärtad och
ömsint, stundom mera än han bort vara såsom i
förhållandet till denna Stella. Som konstnär var
han egentligen endast improvisatör men visserligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
