- Project Runeberg -  Människor som jag känt : personliga minnen, utdrag ur bref och anteckningar / Andra delen /
216

(1904-1914) [MARC] Author: Jac Ahrenberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

216

dan för sina ideer. När herr Kivilinna (född Borg)
nyligen höll sitt råa tal i anledning af språkfrågan
vid det nya systemets första landtdag och skröt
med att ha gifvit piskslag åt den svenskatalande
klassen, var det som om jag hört ett eko från den
tid, då syskonen Churberg voro som brännhetast
för den finska frågan. Det som dock ursäktade
Fanny Churberg var, att hon icke stannade vid
ordets propaganda, hon sparade icke sig själf, icke
sina materiella tillgångar, hon gaf för den finska
saken allt som hon kunde ge, sina krafter, sin
intelligens och sin förmögenhet Hon understödde
finska tidningar, skolor, teatern, operan, till den
finska normalskolan i Helsingfors gaf hon vid dess
bildande (hon vistades då i utlandet) 1,200 mark.
Hade hon i dessa år kunnat göra sig till martyr för
denna finska sak, hade hon utan tvifvel gjort det.
Hon kunde för fennomanin göra allt utom en sak,
lära sig finska. Hon talade det språket aldrig som
en inföding, det lät kallt, tvunget och fattigt i
hennes mun.

Fanny Churberg var bland den stora
allmänheten mest känd, utom för sin fennomani, som
konstnärinna. Tidigt hade hennes artistiska intresse väckts
till lif. Efter att ha tecknat och målat för fröken
Alexandra Frosterus och för den tidigt hädangångna,
rikt begåfvade Emma Gyldén, samt under året 1866
för Berndt Lindholm, begaf hon sig till Dusseldorf.
Därifrån skref hon till en vår gemensamma bekant ett
indigneradt bref, i hvilket hon öste ord af sjudande
vrede öfver tyskarna, som icke tillåta kvinnorna att
inträda vid konstakademin.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:25:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jagkant/2/0222.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free