Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
kommer att förmälas i slutet af denna essay.
Därtill kom att hon gripits af tidens fruktan för
arsenikförgiftning. Jag hjälpte henne med att taga prof
på tyg och tapeter från hennes rum och lät
undersöka dessa. De voro arsenikhaltiga, men enligt
kemistens egna ord i så ringa grad, att giftet
omöjligt kunde verka menligt. Hennes oro stegrades
emellertid allt mer och mer, hon lät tapetsera om
rummen och flyttade från det ena rummet till det
andra. Hennes ansikte svällde starkt upp, hon fick
ett förändradt utseende, tydande på ångest. Från
denna tid var hennes hälsa bruten. Hennes
lef-nadsmod sjönk djupt. Det tycktes mig att hon
numera endast i Severin Falkmans sällskap och
närvaro lefde upp, visade något af denna raska
beslutsamhet och handlingskraft som engång var hennes
särmärke. Hon var vid denna tid endast några
och trettio år.
På 70-talet hade ett kotteri manliga och
kvinnliga konstnärer hos oss bildat en liten förening, som
sammanträdde i Beckers, Falkmans, Ahlstedts eller min
och min hustrus atelier, huru det passade sig. Dess
grunddokument var att aldrig antaga stadgar,
funktionärer eller ordförande. Föreningen kallade sig
„sill och potatis", namnet däraf, att någon dyrbarare
anrättning än sill och potatis ej finge förekomma
vid kvällsvarden. Fanny Churberg bevistade ifrigt
föreningens möten. Det väckte redan då vår
förvåning att hon, så het fennoman hon var, ofta ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
